Pakistan-De kristna i Pakistan är en liten hjord men starka i tron

De kristna i Pakistan är en liten hjord, men starka i tron, säger den pakistanska biskopskonferensens ordförande, msgr. Joseph Arshad,  i en intervju i samband med de pakistanska biskoparnas ad limina besök i Vatikanen. Msgr. Arshad som även är ordförande i kommissionen för rättvisa och fred talar om den interreligiösa dialogen, om den katolska kyrkans verksamhet i samhället och om den islamiska extremismen. Angående extremismen framhåller han att våldet drabbar alla, inte endast de kristna, utan även moskéer och islamiska skolor.

Msgr. Arshad berättar att mötet med påve Franciskus utmärktes för en broderlig atmosfär, såsom i en familj. “Vi talade med påven om situationen för den pakistanska kyrkan och han uppmuntrade oss att fortsätta i verksamheten som vi utför i samhället och i vårt engagemang för att bidra till freden och endräkten i samhället”, säger msgr. Arshad.

“Påven stöder oss och håller av den pakistanska kyrkan. Det skulle vara en glädje om han en dag, när omständigheterna tillåter det, kunde komma och besöka det pakistanska folket. Pakistan har omkring 200 miljoner invånare av vilka nästan två miljoner är katoliker. Även om vi bara är en liten hjord är kyrkans verksamhet erkänd och uppskattad av hela befolkningen och regeringen. Särskilt uppskattat är vårt bidrag i undervisningssektorn, i hälsovården och den sociala verksamheten”.

“Kyrkan arbetar för alla, inte endast för de kristna. I våra skolor t.ex. är majoriteten av eleverna muslimer. Därför är våra institutioner som är öppna för alla tecken på vår närvaro i Pakistan. Massor av muslimer vill gå i våra skolor,  för de vet att de där kan finna en god undervisningsnivå. Bland dem som går i samma skolor knyts vänskapsband. Jag själv har många muslimska vänner. Problemet är inte den religiösa tillhörigheten utan diskrimineringarna inom samhället”.

“I det pakistanska samhället finns många problem som orsakar lidande inte endast för de kristna utan även för muslimerna. Orsaken till detta lidande är de ekonomiska klyftorna som utmärker samhället. Det finns mycket rika personer, men majoriteten av befolkningen är mycket fattiga och marginaliserade. Landet är således uppdelat mellan dem som har mycket makt och de svaga. De kristna tillhör den marginaliserade och förtryckta delen av befolkningen. Med alla sina problem vänder de sig till kyrkan för att få hjälp. Och kyrkan ger dem ett hopp.”

“I denna situation har kyrkan två mycket viktiga uppgifter, först av allt den interreligiösa dialogen och sedan att främja fred och endräkt i samhället. Vi arbetar för detta, för vi är alla människor, både kristna och muslimer, och skapade av Gud. Och det är vår uppgift att respektera varandra”.

“Vad religionsfriheten beträffar så kan jag, om jag vill bygga en kyrka, köpa en mark. Prästerna kan röra sig fritt för att fira mässsorna i landets kyrkor och vi kan utföra religionsundervisning bland de troende. Men överallt finns säkerhetsproblemet. Och det är ett problem för alla, inte bara de kristna. Men vi måste också framhålla att regeringen hjälper oss i beskyddet av kyrkorna och sänder soldater såsom vakter vid gudstjänsterna. Problemet är intoleransen hos de fundamentalistiska grupperna som strävar efter att sprida sin islam i landet”.

“Vi har skapat en dialog med de muslimska ledarna och dessutom deltar vi i varandras religiösa fester. Tack vare dessa relationer lyckas vi ingripa tillsammans i tid när det uppstår någon dispyt i samhället och lösa konflikten innan den förstoras”

“I år firar vi Eukaristins År, som är ett mycket viktigt initiativ för vårt katolska folk. Trots problemen som vi upplever varje dag är tron hos vårt folk fortfarande stark och den kommer att förnyas och bli ännu starkare genom detta speciella år."