Påven "Vår ovilja att stå i skuld försvårar för oss att låta oss älskas av Gud"

På fredagen ledde påven Franciskus bot- och försoningsgudstjänsten "24 timmar med Herren"  i Peterskyrkan klockan 17. Det är tredje året i rad som påven markerar hur försoningens sakrament är ett viktigt steg i vår fastevandring för att i bikten möta Faderns barmhärtighet. Längst bak i boken som var tryckt för dagens liturgi fanns en biktspegel, med frågor för att vägleda den toende i samvetsrannsakan. Biktspegeln var uppdelad i tre stycken: Älska Gud med hela ditt hjärta, Älska varandra som jag har älskat er, Var perfekta som Fadern.

I sin predikan talade påven Franciskus om hur vi i synden vägrar låta oss älskas - att vi inte låter Jesus rädda oss, för att vi inte låter honom älska oss.

Påven utgick från läsningen i Johannes första brev (1 Joh 3, 1-10, 19-22) om att Guds kärlek:

”Guds kärlek är alltid större än vi kan föreställa oss, och den sträcker sig utöver varje synd som vårt samvete anklagar oss för. Det är en kärlek som inte känner till några gränser – den är gränslös - den har inte de hinder som vi tvärtom brukar ställa framför en person, rädda för att bli berövade på vår frihet.”

”Synden resulterar i avstånd från Gud”, förklarde påven. ”Synden är verkligen en väg som leder bort ifrån Honom. Men det betyder inte att Han vänder sig bort från oss. Den svaghet och förvirring som synden försätter oss i är en ännu mer en anledning för Gud att vara nära oss. Denna insikt måste vi alltid ha med oss. Tilliten till Fadern, för ”Gud är större än vårt hjärta och förstår allt.”

”Oberoende om vi genom synden har förnekat hans närvaro i våra liv, fortsätter hans nåd att arbeta i oss för att stärka vårt hopp om att Han aldrig slutar älska oss.”

Påven sa att detta är hoppet som driver oss att bli medvetna om när vår existen blir desorientad, och han talade om Petrus som kommer ihåg Jesu ord om att Petrus ska förneka honom tre gånger, när han hör tuppen gala.

”Petrus gråter bittert, förrvirringen bryts och slöjan faller – Petrus ser hur Gud genom tårarna, visar sig i den förödmjukade, slagna och förnekade Kristus, som går för att dö för honom.

Petrus som hade velat död för Jesus, förstår nu att han måste låta Jesus dö för honom. Petrus som ville lära sin mästare, som ville gå före honom, måste acceptera att det istället är Jesus som kommer att dö för Petrus; och Petrus hade inte förstått det, han hade inte velat förstå det.”

”Petrus konfronteras nu med Herrens kärlek och förstår slutligen att Jesus älskar honom och ber honom att låta sig älskas. Petrus inser att han alltid hade vägrat att låta sig älskas, att han hade nekat att låta sig räddas helt av Jesus, och att han därför inte ville att Jesus skulle älska honom helt och hållet.”

Avslutningsvis underströk påven Franciskus just denna för männsikan så ödmjukhetskrävande insikten, vi vill vara älskade men vi avskyr att stå i tacksamhetsskuld:

”Hur svårt är det inte att låta sig vara älskad! Vi vill aldrig stå i tacksamhetsskuld, medan vi i själva verket står i skuld till allt, för Gud är den förste och räddar oss helt, med kärlek.”

Efter dessa tänkvärda ord uppmanade påven de närvarande att "be Herren om nåden att förstå storheten i hans kärlek, som raderar alla våra synder. Låt oss renas av Kärleken för att känna igen den sanna Kärleken!”

”Låt oss nu i tystnad göra vår samvetsrannsakan!”, sa påven och efter en stund reste han sig och gickfram till en biktstol, knäböjde och biktade sig, medan köerna till de många andra biktstolarna i peterskyrkan växte långa. Ikväll är Peterskyrkans biktstolar bemannade längre än vanligt och påven har uppmanat världens stift att hålla kyrkorna öppna och bemannade för att främja försoningens sakrament under "24 timmar med Herren".