2018-02-05 10:26:00

Hela påvens katekes - Mässan 8. Ordets liturgi: I. Dialog mellan Gud och hans folk


Påven Franciskus fortsätter sin trosundervisning om den heliga Mässan och Eukaristin under onsdagarnas allmänna audienser. Onsdagen den 31 januari talade påven om liturgins läsningar ur Bibeln. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt. 

Mässan – 8. Ordets liturgi: I. Dialog mellan Gud och hans folk

Vi fortsätter idag katekeserna om mässan. Efter att ha talat om inledningsriterna, skall vi nu se närmare på Ordets liturgi, som är en viktig del av mässan, för vi samlas just för att höra vad Gud har gjort och tänker göra för oss. Det är en direkt erfarenhet, inte genom hörsägen, för ”när man läser den Heliga Skrift i kyrkan, talar Gud själv till sitt folk och Kristus, som är närvarande i ordet, förkunnar evangeliet” (Allmän inledning till det romerska missalet 29; jfr Sacrosanctum Concilium 7; 33).

Ofta hör man kommentarer under läsningen av Guds Ord: ”Titta på honom.. titta på henne…, titta på hennes hatt, är den inte löjlig”, och så börjar man kommentera. Men om du småpratar med folk lyssnar du inte till Guds ord. När man läser Guds ord i bibeln – första läsningen, andra läsningens, responsoriepsalmen och evangeliet – då skall vi lyssna, öppna vårt hjärta, för det är Gud själv som talar till oss, och vi skall inta tänka på eller tala om något annat. Nu skall jag förklara vad som händer i Ordets liturgi.

Det som händer är att bibelns ord upphör att vara skrivna och i stället blir levande ord som uttalas av Gud. Det är Gud som, genom den som läser, talar till oss och utmanar oss som lyssnar med tro. Anden ”som har talat genom profeterna” (Credo) och som har inspirerat de bibliska författarn, gör så att “Guds ord verkligen låter det ske i hjärtat som ekar i öronen” (Lektionariet, inledning, 9). Men för att lyssna till Guds ord måste man också ha ett öppet hjärta för att ta emot orden i hjärtat. Gud talar och vi lyssnar till honom, för att sedan tillämpa det vi hört. Det är viktigt att lyssna. Ibland kanske vi inte förstår varför det finns en del svåra läsningar. Men Gud talar ändå till oss på ett annat sätt.

Man måste vara tyst och lyssna till Guds ord. Glöm inte detta. När läsningarna börjar i mässan lyssnar vi till Guds ord.

Vi behöver lyssna till honom! Det gäller livet, som det står skrivet: ”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun” (Matt 4:4). Livet som Guds ord ger oss. Därför talar vi om Ordets liturgi som ett bord som Herren dukar upp för att ge näring åt vårt andliga liv. Liturgins bord flödar över av skatter som hämtats i bibeln (jfr SC, 51), både gamla och nya testamentet, för i dem bägge förkunnar kyrkan Kristi enda och identiska mysterium (jfr Lektionariet, inledning, 5). Låt oss tänka på rikedomen i söndagens bibelläsningar som fördelats under tre år för att följa oss tillsammans med de synoptiska evangelierna under kyrkoåret. Det är en stor rikedom. Jag vill här påminna också om hur viktig responsoriepsalmen är. Dess fuktion är att underlätta meditationen över den föregående läsningen. Det är bra om man kan visa psalmens betydelse genom att sjunga den, eller åtminstone refrängen (Allmän inledning till det romerska missalet  61, Lektionariet, inledning 19-22).

Gemenskapen i kyrkan främjas av att man överallt förkunnar samma läsningar med sånger som hämtats ur bibeln. Så åtföljer de vars och ens vandring. Därför kan man förstå att somliga subjektiva val är förbjudna, som att hoppa över läsningar eller ersätta dem med ickebibliska texter.

Jag har hört att somliga läser tidningen under mässan för det finns någon viktig nyhet för dagen. Nej! Guds ord är Guds ord! Tidningen kan vi läsa efteråt. Där läser man Guds ord. Det är Herren som talar. Att ersätta det ordet med annat utarmar och skadar dialogen mellan Gud och hans folk i bön. Tvärtom är det viktigt att ha en värdig ambon och att använda lektionariet, samt att ha tilgång till duktiga läsare och psalmsjungare. De måste förbereda sig och pröva läsningarna före mässan för att läsa bra. Och detta skapar en atmosfär av mottaglig tystnad.

Vi vet att Herrens ord är en oundgänglig hjälp för att inte gå vilse. Det erkänner psaltarpsalmens förattare när han bekänner inför Herren: “Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig” (Ps 119:105). Hur skulle vi kunna klara av vår jordiska vallfärd, med dess mödor och prövningar, utan att regelbundet få näring och ljus av Guds ord som ekar i liturgin?

Det räcker förstås inte att bara lyssna med öronen utan att ta emot Guds ords utsäde i hjärtat och låta det bära frukt. Låt oss tänka på liknelsen om mannen som gick ut för att så och om de olika resultaten beroende på i vilken jord utsädet föll (jfr Mark 4:14-20). Andens gärning ger kraft åt svaret men behöver hjärtan som låter sig bearbetas och odlas, så att det man hör under mässan kommer till uttryck i vardagslivet, så som aposteln Jakob förmanar: ”Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste” (Jak 1:22). Guds ord vandrar i oss. Vi hör det med öronen och därifrån går det till hjärtat. Från hjärtat går det till händerna, till goda gärningar. Detta är Guds ords väg i oss: från öronen till hjärtat och händerna.








All the contents on this site are copyrighted ©.