Påven besöker kvinnofängelse "Värdighet sprider värdighet, Ingen är ett objekt"

Efter lunch på tisdagen fortsatte påven Franciskus intensiva program med ett besök på huvudstadens kvinnofängelse, San Joaquin. Sedan 1864 har staten anförtrott driften av kvinnofängelset till den Gode Herdens ordenssystrar. Till en början var de intagna skyldiga till mindre brott, som stöld, men allt eftersom narkotikahandeln och narkotikaberoendet har ökat i Chile,  har antalet kvinnor i fängelset ökat och antalet grova brott likaså. 1980 hade fängelset 160 intagna, 1995 var de 600, och idag är de 1400 i ett fängelse som egentligen endast rymmer 855 intagna.

När påven anlände möttes han av blommor och sång, av mödrar som lyfte fram sina barn mot påven i gymnastiksalen där mötet skulle äga rum. De intagna hade hängt hundratals färgglada pappersremsor i taket, medan man hade hängt upp bilder på väggarna på kvinnor i andra fängelser runt om i landet. Sammanlagt hade man samlat 600 kvinnor och deras barn i salen. Innan påven talade lyssnade han på några av de intagna som vädjade till påven om att främja förbättrandet av rättsväsendet för intagna mödrar som lever separerade från sina barn. Man bad också Gud hjälpa de oskyldiga barnen och man bad samhället om förlåtelse för de skador som deras brott har orsakat.

Påven Franciskus tog emot dessa kvinnors rop, och återupptog tråden i sitt långa tal, då han började med att tala om behovet av att be om förlåtelse, som han sa "humaniserar oss" – att be om förlåtelse gör oss mer mänskliga, och påven uppmuntrade till det. "Många av er är mödrar", sa påven Franciskus sen, ”och ni vet vad det innebär att ge sitt liv. Idag står ni inför en mycket liknande utmaning: det handlar fortfarande om att ge liv".

Påven sa att deras uppgift är att ”förlösa framtiden, dvs att hjälpa den växa och utvecklas. Inte bara för er själva utan för era barn och för hela samhället. Ni, kvinnor, har en otrolig förmåga att anpassa er till situationer och gå vidare. Idag vädjar jag till  er förmåga att generera framtid, en kapacitet som lever i var och en av er.”

Tack vare denna kapacitet kan ni bekämpa trenden att omvandla människor till saker vilket i slutändan dödar hoppet:

”Ingen är ett objekt, vi är alla människor, och som människor har vi denna dimension av hopp. Låt oss inte objektiviseras, vi är inte ett nummer. Jag är inte en numrerad fånge: Jag är en person, jag har ett namn, och detta genererar hopp.”

Att vara frihetsberövade betyder inte att man slutar drömma eller förlorar sin värdighet: "värdigheten får man inte peta på", sa påven Franciskus, vi måste "vaka över den, ha omsorg om den och värna om den". Och tro inte på "klichéer" och "etiketter" som säger att man inte kan förändras:

”Kära systrar, det är inte sant att resultatet alltid förblir detsamma. Varje ansträngning ni gör leder till en bättre morgondag - även om det många gånger verkar falla för döva öron - kommer det alltid att bära frukt och det kommer alltid att belönas.”

"Idag är ni frihetsberövade, men det betyder inte att denna situation är definitiv", sa påven, och understök att målet är att driva en återintegreringen i samhällets vanliga liv:

”Ett straff utan en framtid, en dom utan en framtid, är inte en mänsklig dom: det är tortyr. Varje straff som en person måste betala för en skuld mot samhället måste ha en horisont, horisonten att återintegreras i samhället.”

Påvens menar att fängelsestraffen måste vara ”något mer än endast ett straff. För den offentliga säkerheten krävs inte bara kontroll utan framför allt förebyggande åtgärder, som arbete, utbildning och ett mer omfattande samhällsliv".

Påvens sista tankar går till de som arbetar i fängelserna och till volontärer, pastoralarbetare och väktare sa han:

Ni har en svår uppgift och det hoppas jag att myndigheterna förstår så att de försäkrar er om de förutsättningar som krävs för att utföra ert arbete med värdighet. Värdighet som genererar värdighet. Värdighet är smittsamt, det smittar mer än influensan. Värdighet genererar värdighet.