De oskyldiga barnen i Betlehem påminner om dagens försvarslösa abortoffer

På de oskyldiga barnen i Betlehems dag, även kallad Menlösa Barns dag eller Värnlösa Barns dag, som kyrkan firar den 28 december, minns vi alla de barns som föll offer för Herodes massaker i hans försök att avrätta Guds Son, Emmanuel. Det är en gammal tradition att fira minnet av de oskyldiga barn som Herodes lät avrätta som martyrer.

För kyrkan är de martyrer. Den helige Bernard sa om de tre senaste dagarnas högtider: ”I Stefan ser vi viljan och verket att vara martyr, i Johannes ser vi bara viljan och i de Värnlösa Barnen bara verket”.

Ordet "menlös" är ett gammalt ord som betyder "oskyldig", någon som inte åstadkommit något "men", dvs "skada". 

Det var när Herodes hade fått kännedom om ryktet att Messias, den kung som enligt profeterna och traditionen skulle komma och befria Israel från allt förtryck, skulle ha fötts, som han tog reda på vad profetiorna sa om platsen för Messias födelse. Han gav order om att man skulle döda alla pojkar i trakten som var upp till två år gamla.

Det är det svårt att inte förknippa dagens högtid med de värnlösa barnen i moderlivet som idag riskerar att inte födas, barn som inte har gjort någon skada, vars enda brott är deras existens, och som förlorar livet på grund av att modern, fadern, familjen eller samhället inte värdesätter deras liv.

När man tänker på Herodes slakt av barn inser man att oskyldiga barn fortsätter att slaktas, och att motivationen förblir själviskhet och feghet. Förintelsen av försvarslösa spädbarn fortsätter i det moderna samhället, och det rör sig om många fler än de pojkar Herodes lät döda, medan de som skulle kunna höja rösten blundar för att slippa förknippas med någon som försvarar det ofödda livet. Skaran oskyldiga barn växer för varje timme i himlen. Och de fortsätter att be för oss, för sina föräldrar och mot dödens kultur.

Påven Franciskus har inte fått uppmärksamhet för sina uttalanden mot abort, och den världsliga median har ofta presenterat honom som den påve som ska luckra på kyrkans ståndpunkt i denna fråga.

Men påven har uttalat sig flera gånger. Bland annat i sina predikningar i Sankta Martas kapell under morgonmässorna. ”Tror ni att man inte gör människooffer idag?! Man offrar många, många små människoliv. Och det finns lagar som stödjer det.”

I sin ”Evangelii Gaudium” skriver påven Franciskus att bland de som kyrkan «vill värna om finns de ofödda barnen, som är de mest sårbara och oskyldiga bland oss alla. Numera förnekas deras mänskliga värdighet…. Man tar deras liv och främjar en lagstiftning som förhindrar att någon ställer sig i vägen för detta."(213)

Vidare skriver påven: ”Kyrkan kan inte förväntas ändra position i denna fråga. Jag vill vara helt uppriktig - detta är inte en fråga som är föremål för påstådda reformer eller "moderniseringar". Det är inte progressivt att försöka lösa problemen genom att eliminera ett mänskligt liv.” (214)

När påven mötte italienska prolife aktivister sa han att: "Vi måste fortsätta göra motstånd mot alla angrepp på oskyldiga och försvarslösa liv, och det ofödda barnet i livmodern är det mest konkreta exemplet på utsatthet. Låt oss komma ihåg det Andra Vatikankonciliets ord: ”Från befruktningens ögonblick, måste livet skyddas med största omsorg medan abort och barnamord är avskyvärda brott." (Gaudium et Spes, 51).

“Barn är aldrig ett misstag – de är inte ansvariga för våra fel, och de får inte straffas för våra fel!!”