Angelus 3:e advent "Glädje, bön och tacksamhet som förberedelse inför jul"

Under de senaste söndagarna har liturgin understrukit adventstidens uppmaning till att vaka, och vad det innebär konkret att förbereda vägen för Herren. På den tredje söndagen i Advent, även kallad glädjens söndag, ”gaudete”, uppmanar liturgin oss till att förstå den anda med vilken allt detta äger rum, det vill säga - glädje. När påven bad Angelus från sin våning i det Apoatoliska palatset vid tolvslaget, reflekterade han över glädjen i förberedelsen.

”Paulus uppmanar oss att förbereda oss för Herrens ankomst genom att anta tre attityder: konstant glädje, uthållig bön och kontinuerlig tacksägelse”, sa påven Franciskus.

Den första attityden är konstant glädje: "Var alltid glad" (1 Tess 5:16), som han uppmanar oss till. Det vill säga att alltid bevara glädjen, även när saker inte går enligt våra önskningar. Ångest, svårigheter och lidande genomtränger våra liv, och så många gånger verkar verkligheten omkring oss vara ogästvänlig och torr, som den öken där Johannes Döparens röst ekar, som dagens evangelium påminner om. Men Johannes Döparens ord avslöjar att vår glädje vilar på säkerheten att denna öken är bebodd: "Bland er finns en som ni inte känner".

Det är Jesus, Faderns sändebud som kommer, som Jesaja understryker, "för att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren” (Jes 61,1-2). Dessa ord, som Jesus gör till sina i synagogan i Nasaret (se Luk 4: 16-19), klargör att hans uppdrag i världen är befrielsen från den personliga och sociala synden och det slaveri som det producerar . Han kom till jorden för att återge människorna friheten och värdigheten som Guds barn, vilket bara han kan kommunicera.

Glädjen som kännetecknar väntan på Messias har sin källa i uthållig bön: vilket är den andra attityden. "Be ständigt" (1 Tess 5:17), säger Paulus. Genom bön kan vi ingå i ett stabilt förhållande till Gud, som är källan till sann glädje. Kristi glädje kommer från tro och från mötet med Jesus Kristus, orsaken till vår lycka. Ju mer vi är rotade i Kristus, desto mer finner vi inre lugn, till och med mitt i vardagliga motsägelser.

Det är därför som de kristna, som har mött Jesus, inte kan vara olycksprofeter, utan vittnen och glädjens budbärare. En glädje att dela med andra; en smittsam glädje som gör livets resa mindre tröttsam.

Den tredje inställningen som aposteln Paulus uppmanar till är att kontinuerligt uttrycka tacksamhet över Guds kärlek. Han är verkligen väldigt generös med oss, och vi är inbjudna att alltid erkänna hans gåvor, hans barmhärtiga kärlek, hans tålamod och godhet, därmed leva i ett oändligt tillstånd av tacksamhet.

Glädje, bön och tacksamhet är tre attityder som förbereder oss att leva julen på ett äkta sätt. Under den här sista delen av Advent ber vi om Jungfru Marias moderliga förbön. Hon är "orsaken till vår glädje", inte bara för att hon är Jesu Moder, utan för att hon hela tiden leder oss till Honom.

Den tredje söndagen i advent är det tradition att påven välsignar Jesusbarnen som ska placeras i krubborna i hem och kyrkor, på julnatten. Efter Angelusbönen lyfte barn och vuxna Jesusbarn i alla storlekar för den påvliga välsignelsen.