Påven till ungdomarna i Bangladesh: Lyssna på de äldres visdom

Påven Franciskus sista stora möte under sin apostoliska resa i Myanmar och Bangladesh höll han med ungdomarna i Dhaka i ett college tillägnat Vår Fru. Två ungdomar talade och påven utgick i sitt tal även från deras vittnesbörd.

Påven inledde sitt tal till dem med orden “Så är vi äntligen tillsammans! Jag är er alla tacksam för ert varma mottagande.” Påven uppmanade ungdomarna att gå framåt särskilt i stunder då de känner sig tyngda av problem och sorg och när det verkar som Gud inte visar sig i horisonten när de ser sig omkring.

Att gå framåt ”betyder att veta hur man reser i livet och inte planlöst irra runt. Vårt liv är inte utan riktning utan det har ett syfte som vi har fått av Gud. Han visar oss vägen och orienterar oss med sin nåd. Det är som om han har satt en software inom oss som hjälper oss att urskilja hans gudomliga program och fritt svara på det. Men som alla software behöver även detta ständigt uppdateras. Håll ert program uppdaterat genom att lyssna på Herren och acceptera utmaningen att utföra hans vilja.”

En av ungdomarna hade talat om att de lever i en ömtålig värld som kräver visdom och påven sa att just visdom är nyckelordet, visdomen som kommer från tron. ”Det är visdomen som man skymtar  i föräldrars och mor- och farföräldrars ögon, som har satt sin tillit till Gud. Som kristna kan vi se Guds närvaro i deras ögon, ljuset som de har funnit i Jesus, som är Guds själva visdom (jfr 1 Kor 1:24). För att få denna vishet måste vi se världen, våra situationer, våra problem och allt med Guds ögon. Vi får denna visdom när vi börjar att se saker med Guds ögon och lyssna på andra med Guds öron, älska med Guds hjärta och värdera saker utifrån Guds värden.”

”Denna visdom hjälper oss att känna igen och avvisa falka löften om lycka. En kultur som ger falska löften som inte kan befria utan för bara med sig en egoism som fyller hjärtat med mörker och bitterhet. Guds visdom däremot hjälper oss kunna ta emot och acceptera dem som agerar och tänker annorlunda än oss. Det är ledsamt när vi börjar att stänga in oss i vår lilla värld och falla tillbaka på oss själva.”

En av ungdomarna talade just om att tappa bort riktningen i livet och påven sa att Gud “hjälper oss att se förbi våra personliga bekvämligheter och falska säkerhet, som gör oss blinda för stora ideal som gör livet vackrare och värt att leva.”

Påven sa sedan att han var glad att se många unga muslimska vänner och dem av andra religioner tillsammans med de katolska ungdomarna. “Genom att vara tillsammans här idag visar ni er beslutsamhet att främja ett harmoniskt klimat där ni sträcker ut handen till andra trots era religiösa olikheter.”

”Guds vishet hjälper oss även att se förbi oss själva för att känna igen godheten i vårt kulturarv. Er kultur lär er att respektera de äldre. Som jag sa tidigare hjälper de äldre oss att uppskatta generationernas kontinuitet. De bär med sig erfarenhetens minne och visdom som hjälper oss att undvika att upprepa misstag i det förflutna. ” ”Tala med era föräldrar och mor- och farföräldrar och sitt inte hela dagen med mobiltelefonen och ignorera världen omkring er!”

Påven sa att båda ungdomarna avslutade sina vittnesbörd med ordet hopp: ”Guds hopp stärker hoppet i oss och hjälper oss att bemöta framtiden med mod. Vi kristna finner detta hopp i det personlig mötet med Jesus i bönen och sakramenten och i konkreta möten med Honom i fattiga, sjuka, lidande och övergivna. I Jesus upptäcker vi solidariteten i Gud, som oavbrutet vandrar bredvid oss.”

Påven avslutade sitt tal med orden “Nu idag när jag lämnar ert land försäkrar jag er om mina böner för att alla ska kunna fortsätta att växa i Guds kärlek och kärleken till nästan. Och var snälla att inte glömma bort att be för mig. Gud välsigne Bangladesh!”