Påven under Angelus "I Eukaristin mottar vi det största uttrycket på Jesu Kärlek"

Under södanges Angelusreflektion talade påven Franciskus om stycket ur Matteus 22 kapitel – kort men mycket viktigt som påven sa, i vilket evangelisten berättar att fariséerna samlades för att sätta Jesus på prov, och frågade honom: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?”

”Det är en skrämmande fråga, eftersom det nämns fler än sex hundra föreskrifter i Moses lag. Hur skiljer man ut vilket som är det största budet!? Men Jesus tvekar inte utan svarar ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Och han tillägger: Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.”

Påven förklarade att detta ”Jesu svar inte är självklart, eftersom bland de många föreskrifterna i den judiska lagen, var de viktigaste de tio budorden, som kommunicerats direkt från Gud till Moses, som villkor för Guds förbund med folket. Men Jesus vill klargöra att utan kärlek till Gud och till sin nästa finns ingen sann trohet för detta förbund med Herren. Du kan göra många goda gärningar, följa alla föreskrifter, men om du inte älskar, tjänar det inget till.”

Detta bekräftas av en annan text i Andra Mosebok, om förbundets föreskrifter, där man läser att man inte kan vara i förbund med Herren och samtidigt behandla de under Hans beskydd illa. Vem är under Herrens beskydd? Bibeln säger: änkan, de föräldralösa och främlingen, invandraren, det vill säga människor som är mer ensamma och hjälplösa (se ” Mos 22,20-21). Som svar på fariséernas fråga försöker Jesus hjälpa dem att få ordning på sin religiositet, och återställa vad som verkligen är viktigt och vad som är mindre viktigt. Jesus säger: ” På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.” (Matt 22,40). De är de viktigaste, och de andra buden är beroende av dessa två. Jesus levde sitt liv därefter: han predikade och agerade enligt det som verkligen är viktigt, kärleken. Kärlek ger liv till trons vandring: utan kärlek förblir både livet och tron sterila.

Det som Jesus föreslår på denna sidan av evangeliet är ett underbart ideal som motsvarar hjärtanas mest autentiska önskan. Faktum är att vi är skapta för att älska och bli älskade. Gud, som är Kärlek, har skapat oss för att göra oss delaktiga i Hans liv, att vara älskade av honom och att älska honom och med honom älska alla andra människor. Detta är Guds "dröm" för människan. Och för att uppnå den behöver vi hans nåd, vi måste få förmågan att älska, en förmåga som kommer från Gud själv. Jesus erbjuder oss exakt detta i Eukaristin. I Eukaristin mottar vi hans Kropp och hans Blod, det vill säga vi tar emot Jesus i hans största uttryck av kärlek, när han offrade sig till fadern för vår frälsning.

Må Jungfru Maria lära oss förstå det stora budet att älska Gud och vår nästa. Faktum är att vi, trots att vi känner honom sedan vi var barn, aldrig upphör att omvända oss och praktisera budet i alla olika situationer vi befinner oss i.