Påven firar Påvliga Orientaliska Institutets 100-årjubileum med mässa

Torsdagen den 12 oktober firade påven Franciskus 100-årsjubileet av Kongregationen för de Orientaliska Kyrkorna och det Påvliga Institutet för Orientaliska Studier. Klockan 9 på morgonen begav han sig till det Påvliga Orientaliska Institutets som ligger strax intill Santa Maria Maggiore för att därpå fira mässan i Santa Maria Maggiore klockan 10.30. 

Kongregationen för de Orientaliska Kyrkorna, inrättades av påven Benedictus XV den 1 maj 1917 med hans motu proprio Dei Providentis. Under mässan predikade påven Franciskus och började med att tacka Herren för grundandet av kongregationen och institutet för hundra år sedan mitt i Första Världskriget, och han påpekade att vi även idag lever i ett världskrig om än i stycken: ”Vi ser att många av våra kristna bröder och systrar i östkyrkorna upplever en dramatisk förföljelse och en plågad diaspora. Detta orsakar så många frågor, många "varför", som liknar de i den första läsningen från Malakis bok (3,13-20a).

Herren klagar över sitt folk och säger: " Ni har använt starka ord om mig, säger Herren. Då säger ni: ”Hur har vi talat om dig?” Ni har sagt: ”Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad har vi för nytta av att rätta oss efter vad han har befallt och gå i säck och aska inför Herren Sebaot? Nej, nu är det de fräcka vi skall prisa lyckliga: de handlar orätt men frodas ändå, de klarar sig fast de sätter Gud på prov!” (v. 3,13-15).

Påven Franciskus påpekade att hur ofta ser man inte just detta, onda personer som följer sina egna skrupelfria intressen, som krossar andra, och som det verkar gå  bra för: de får vad de vill och tänker bara på att njuta av livet. Därav frågan: "Varför Herre?"

Dessa "varför?", som vi finner i den heliga skriften idag, frågar även vi oss, sa påven och noterade att skrifterna även svarar i avsnittet ur profeten Malaki: ”Men Herren har lyssnat uppmärksamt och låtit göra en förteckning, för att ingen som fruktar Herren och aktar hans namn skall glömmas."(v. 16). Gud glömmer inte sina barn, han minns de som lider, som är förtryckta och undrar "varför?", men som fortsätter att lita på Herren.

Påven Franciskus sa att våra böner är ett sätt att påminna Gud. Bönen kräver trons mod, att ha tillit till att Herren hör oss, att våga banka på hans dörr, vilket dagens evangelium visar på: ”den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas." (Luk 11,10).

Men hur är vår bön?, Fortsätter påven. Ber vi med hjärtat. Knackar vi på Guds hjärta? Vi läser i slutet av evangeliet: ”Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?” (Luk 11,11-13)

Vi räknar med att Gud ska ge oss goda saker, men nej, han säger inte det. Han säger att han ska ge den Helige Ande till de som ber. Detta är gåvan. Människan knackar på Guds port för att be om nåd, och han Gud Fader ger ännu mer, Han ger den Helige Ande.

Avslutningsvis uppmanade påven Franciskus till att knacka på Guds hjärta och vara modiga i bönen. Så kommer ni att bära frukt i rätt tid, och vara träd vars blad inte vissnar. (Ps 1,3)