Påven under Angelus "Vår arrogans och självtillräcklighet ända hindret för Guds vilja"

Över 30 000 personer hade kommit till Petersplatsen på söndagen för att ta del av påven Franciskus reflektion över dagens evangelium då han vid tolvslaget bad Angelus tillsammans med de troende. Högtalarna strulade men påven Franciskus lyckades till slut sammanfatta evangeliet ur Matteus 21 kapitel om liknelsen med jordägaren som planterade en vingård och arrenderade ut den.

”Jordägaren testade arrendatorernas trohet”, sa påven Franciskus. ”Vingården anförtroddes dem för att de skulle förvalta den, skydda den, så att den kan bära frukt. När det är dags att skörda, skickar jordägaren sina tjänare för att skörda frukterna. Men arrendatorerna beter sig possessivt, de ser sig inte endast som arrendatorer utan ägare, och vägrar att leverera grödan. De misshandlar tjänarna, och vill döda dem. Jordägaren visar sig tålmodig med dem och skickar andra tjänare, fler än de första men resultatet är detsamma. Till slut bestämmer han sig för att tålmodigt sända sin son. Men arrendatorerna som är slavar under sitt possessiva beteende, dödar sonen och tror att det så blir de som får ärva vingården.”

Påven Franciskus sa att denna liknelse illustrerar allegoriskt profeternas förmaningar i Israels historia, men att det är en historia som tillhör oss: historien om det förbund som Gud vill ha med mänskligheten, och som han har kallat oss till att ingå. Men denna historia av förbund, har liksom varje kärlekshistoria, sina positiva stunder men är även markerade av svek och trolöshet. För att förstå hur Gud Fadern besvarar förnekelsen av hans kärlek, visar evangeliet på jordägarens fråga: ” När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa arrendatorer?” (v. 40). Denna fråga betonar  att Guds besvikelse över människornas onda beteende inte är det sista ordet! Det är den stora nyheten i kristendomen: en Gud som, trots att han är besviken över våra misstag och våra synder, varken bryter sitt löfte eller hämnas.

”Gud hämnas inte!”, upprepade påven. ”Gud älskar oss och han hämnas inte, han väntar på oss och förlåter oss, för att omfamna oss. Genom de "ratade stenarna" - och Kristus är den första grundstenen som byggarna ratade - genom svaghet och synd, fortsätter Gud att sin vingårds "nya vin", det vill säga barmhärtighet. Det finns bara ett hinder för Guds ivriga och milda Guds vilja, vår arrogans och vår självtillräcklighet, som ibland blir våldsam! Inför dessa attityder och där det inte produceras någon frukt, behåller Guds Ord all sin styrka för att tillrättavisa och varna oss: " Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt." (v. 43).

Påven Franciskus påminde om hur liknelsen med vingården beskriver det nya i den kristna tron: ”Tron är inte så mycket summan av föreskrifter och moraliska normer, utan först och främst är det kärleksfullt erbjudande från Gud, genom Jesus till mänskligheten. En inbjudan till en kärlekshistoria och att vara en levande öppen vingård, rik på frukt och hopp för alla. En sluten vinsstock bli vild och producerar vilda druvor. Vi är kallade att vara Herrens öppna vingård och tjäna och uppmuntra våra bröder i alla miljöer, även de mest avlägsna och obekväma.

Kära bröder och systrar, låt oss be Jungfru Maria hjälpa oss att vara överallt, särskilt i utkanten av samhället, att vara vinstockar som Herren har planterat för allas bästa och sprida Guds barmhärtighets nya vin.