Påvens Angelus "Vår barmhärtiga Fader väntar ständigt på att förlåta oss"

Förlåtelse stod i centrum för påven Franciskus Angelusreflektion på söndagen då han talade till pilgrimer på Petersplatsen vid tolvslaget. ”Söndagens evangelietext ur Matteus 18:e kapitel”, sa påven, "är en lektion i förlåtelse".

”Förlåtelse förnekar inte orätten man har behandlats med men erkänner att människan, skapad i Guds avbild, alltid är större än det onda som hon begår. Petrus frågar Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?” (v. 21). För Petrus verkar det vara tillräckligt att förlåta en person sju gånger; och kanske vi tycker att det är mycket att förlåta henne redan två gånger. Men Jesus svarar: " Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger." (vers 22), det vill säga alltid: du måste alltid förlåta. Och Han bekräftar det genom att berätta liknelsen om den barmhärtige kungen och den hänsynslösa tjänaren där han visar inkonsekvensen hos den som har förlåtits och som i sin tur vägrar att förlåta.”

”Kungen i liknelsen är en generös man som, med medkänsla, efterskänkte en enorm skuld - "tio tusen talenter" - för en tjänare som ber honom. Men samma tjänare, möter en annan tjänare som är skyldig honom hundra denarer, det vill säga mycket mindre, och agerar då hänsynslöst och låter kasta honom i fängelse. Tjänarens in koherenta beteende är det vi har när vi vägrar att förlåta våra medmänniskor som ber om förlåtelse. Medan kungen i liknelsen är Gud, som älskar oss med en sådan kärlek full av barmhärtighet, att Han kontinuerligt välkomna oss, älskar oss och förlåter oss.”

Sedan vårt dop har Gud förlåtit oss och efterskänker oss en olöslig skuld: arvssynden. Men det är första gången. Sedan förlåter han oss, med obegränsad barmhärtighet, alla synder, så snart vi bara visar ett litet tecken på ånger. Gud är sådan: barmhärtig. När vi är frestade att stänga vårt hjärtan för  de som har förolämpat oss och ber om förlåtelse, måste vi komma ihåg vår himmelske Faders ord till den hänsynslösa tjänaren: "Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?"(Vv. 32-33). Den som har upplevt glädjen, friden och den inre friheten som kommer från förlåtelse kan öppna för möjligheten att förlåta i sin tur.”

I bönen Fader Vår, lägger Jesus in samma undervisning som den i den här liknelsen. Han kopplar ihop den förlåtelse som vi ber Gud om med den förlåtelse som vi måste ge till våra bröder: " Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss” (Matt 6:12). Guds förlåtelse är tecknet på hans överväldigande kärlek till var och en av oss. En kärlek som ger oss friheten att lämna, som den förlorade sonen, men som väntar på vår återkomst varje dag. Det är herdens sökande kärlek till det förlorade fåret. Det är ömhet som välkomnar varje syndare som knackar på porten. Vår himmelske Fader - vår Fader - är full av kärlek och han vill ge oss den, men han kan inte göra det om vi stänger våra hjärtan mot att älska andra.”

”Må Jungfru Maria hjälpa oss att bli mer och mer medvetna om generositeten och storheten i Guds förlåtelse, för att bli barmhärtig som Han, vår gode Fader, långsam till ilska och stor i kärlek.”