Påven under Corpus Domini "Eukaristin formar många till en kropp"

Eukaristin är den "ödmjuka föda" med vilken Herren inpräntar vissheten om att vara älskade i våra hjärtan –  levande konkret och inte som ett abstrakt tecken på hans kärlek. Det är sakramentet som är inskrivet i vårt "andliga DNA", som strävar efter enhet.

Så kan man sammanfatta påven Franciskus predikan under mässan på Kristi lekamens dag, Corpus Domini. Påven brukar fira högtiden på torsdagen, men hade flyttat den till söndagen, som är den dag man firar den i Italien och på andra platser på jorden. Som alltid firade påven denna mässa på kvällen framför basilikan San Giovanni in Laterano inför tusentals troende. Efter mässan följde den traditionella Eukaristiska  processionen längs Via Merulana fram till basilikan Santa Maria Maggiore, där påven välsignade de samlade med det Heliga Sakramentet.

Påven och Roms biskop uppmanar sitt folk att följa Jesus i Eukaristin. Det är den traditionella bilden av Corpus Domini i den eviga staden. Eukaristin, Guds största gåva” stod även i centrum för påvens predikan som ett ”minnets sakrament”, verkligt och påtagligt, om "Guds kärlekshistoria med oss". Minnet som tema återkommer flera gånger i Corpus Domini liturgin, påpekade påven.

"Kom ihåg hela vägen som Herren, din Gud, har låtit dig vandra” uppmanar Moses till i Femte Mosebokens 8:e kapitel, vilket påven säger är en uppmaning till var och en av oss:

"Kom ihåg vad Herren har gjort för var och en av oss, i vår personliga frälsningshistoria. Att minnas är viktigt för tron. Som vattnet för en växt, som inte  kan överleva och bära frukt utan vatten, så får tron kraft av att minnas vad Herren har gjort för oss.”

Men minnet är också viktigt för det tillåter oss att stanna kvar i kärleken och till att "bära den som vi älskar och är kallade att älska i hjärtat”, sa påven.

"I frenesin som omringar oss, verkar människor och händelser rinna av oss som ingenting. Vi vänder genast blad, giriga efter nyheter och med dåligt minne. Så, genom att bränna minnet och uppleva ögonblicket, riskerar man att förbli på ytan, i flödet av saker att händer,  utan att någonsin gå på djupet av saker, utan insikten av vilka vi är och var vi är på väg. Då blir det yttre livet splittrat och det inre livet passivt.”

Påven Franciskus fortsatte med att förklara att dagens högtid ger kraft och tröst i vårt fragmentiserade liv. ”I Eukaristin kommer Herren till oss med kärleksfull skörhet. I Livets bröd besöker Herren oss kärleksfullt i ödmjuk föda, som läker vårt minne, smittat av frenesi, och påminner oss om Guds kärlek”:

"Det är inte ett abstrakt minne, kallt och fiktivt, utan ett levande och tröstande minne om Guds kärlek. I Eukaristin finns smaken av Jesu Ord och handlingar, smaken av Påsk, doften av den Helige Ande. När vi tar emot det försäkras våra hjärtan om att vi är älskade av honom.”

Den vissheten gör oss tacksamma, fria och tålmodiga:

"Eukaristin formar ett tacksamt minne, eftersom vi ser att vi är älskade barn som Fadern livnär. Eukaristin livnär ett befriat minne, eftersom Jesu kärlek och förlåtelse, helar såren från det förflutna, och försonar minnet av oförrätter som vi har lidit. Eukaristin ger oss ett tålmodigt minne, eftersom vi i motgång vet att Jesu Ande lever i oss.”

Avslutningsvis tillade påven att: ”Vi är inte individer, vi är en kropp". Eukaristin är inte ett sakrament till mig, det är ett sakramentet som formar många till en kropp ":

"Eukaristin är enhetens sakrament. Den som tar emot det kan inte annat än vilja enhet, för byggandet av enhet föds i honom, i dennes andliga DNA. Detta enhetens bröd läker vår ambition att dominera andra, girigheten att ta för sig, att underblåsa splittring och sprida kritik. Eukaristin väcka glädjen i kärlek utan rivalitet, avund och elakt förtal."