Påven till kosmologer om kreativa band mellan vetenskap och tro

Innan sin avresa till Fatima på fredagen, tog påven Franciskus emot deltagarna vid det internationella mötet vid Vatikanens observatorium i Castel Gandolfo, under en audiens i Vatikanen. Han började med att säga att mötets teman är av stort intresse för kyrkan därför att det behandlar frågor som djupt utmanar vårt medvetande med frågor om universums början och dess efterföljande utveckling, och stukturen i rum och tid. Dessa teman är vetenskapliga, filosofiska och teologiska men även andliga - en arena på vilken flera dicipliner möts och ibland har krockat. 

Msgr. Georges Lemaître förmedlade som katolsk präst och kosmolog ett kreativt band mellan vetenskap och tro. Han gjorde en klarsynt metologisk skillnad mellan vetenskap och teologi och såg det som två olika metoder, men som enades harmoniskt i hans liv. Liksom den helige Tomas av Aquino undvek han den kortslutning som är skadlig för såväl vetenskapen och tron.  

”Inför  universums väldiga tid och rum, kan vi människor uppleva en känsla av förundran och inse vår litenhet, som psaltarpsalmen uttrycker det: "Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?"(Ps 8,5). Albert Einstein brukade säga: "Man kan säga att världens eviga mysterium är dess begriplighet" Universums förekomst och begriplighet är inte ett resultat av kaos eller en slump, utan av gudomlig visdom, närvarande  "som det första, som begynnelsen av sitt verk, i ursprunget" (Ords 8:22).”

Avslutningsvis uttryckte påven Franciskus sin uppskattning över deras arbete och uppmuntrade dem i sökandet efter sanningen: ”Vi är aldrig någonsin rädda för sanningen, och sluter oss inte utan accepterar de nya vetenskapliga upptäckterna i fullständig ödmjukhet. I den mänskliga kunskapens utkanter kan man verkligen erfara en autentisk upplevelse av Herren, som kan fylla våra hjärtan.”