Påven "Var ödmjuka, för evangeliets förkunnare frestas av makt och världslighet"

Förkunnelsen av evangeliet måste göras med ödmjukhet, man måste övervinna frestelsen att agera med högmod. Det var påven Franciskus uppmaning på tisdagen under sin predikan i sankta Martas kapell vid morgonmässan, på den helige aposteln Markus festdag. Vid mässan deltog gruppen med 9 kardinaler C9, som är påvens närmsta rådgivare under reformen av den romerska kurian.

Påven Franciskus upprepade behovet av att kristna går ut och förkunnar, och betonade att en predikant alltid måste vara på väg och inte i jakt på en "livförsäkring", och blir kvar hemma i trygghet och lugn.

Jesus ger sina lärjungar i uppdrag att förkunna evangeliet, att "inte stanna kvar i Jerusalem", utan gå ut för att förkunna de goda nyheterna för alla. Påven Franciskus fokuserade i sin predikan på hur Markusevangeliet berättar om Herrens mandat till sina lärjungar och han noterade att "evangeliet alltid förkunnas på vandring, aldrig stillasittande, alltid på språng."

Vi måste alltså ”gå ut där Jesus inte är känd eller där Jesus förföljdes - sa han - eller dit där Jesus är vanställd, för att förkunna det sanna evangeliet"

"Gå ut för att predika. Förkunnarens liv är inte säkert, predikanter har ingen livförsäkring. Om en predikant letar efter en livförsäkring, är det inte en sann förkunnare av evangeliet. Man måste gå ut, både fysiskt och andligt för att förkunna evangeliet, alltid på vandring. Både fysisk och andlig vandring – tänk på alla de sjuka som förkunnar evangeliet genom att offra sina smärtor för kyrkan, för de kristna. Men de går alltid ut ur sig själva.”

Efter uppmaningen om att gå ut och förkunna, talade påven Franciskus om vilken stil, förkunnelsen har: ”Evangelisten Markus är tydlig i beskrivningen av förkunnarens stil - evangeliet ska predikas med ödmjukhet, eftersom Guds Son ödmjukade sig. Det är Guds stil, det finns inte en annan. Förkunnelsen av evangeliet är inte en karnevalsfest eller en festival.

Evangeliet bör alltså förkunnas med ödmjukhet, för att övervinna världslighetens  frestelse”, sa påven vidare. ”Evangeliet kan inte förkunnas med mänskliga krafter, därför är alla kallade att välja ett ödmjukt förhållningsätt till andra, för Gud står emot de högmodiga, men ger nåd till de ödmjuka.”

Ödmjukhet är nödvändigt för att förkunnelsen av evangeliet väcker vissa frestelser: frestelsen till makt, stolthet, högmod, världslighet av olika slag, som leder förkunnaren till att recitera istället för att predika. Aposteln Petrus varnar därför – var vaksamma och alerta ... eftersom er motståndare är djävulen, som liksom ett rytande lejon, går omkring och söker efter någon att sluka. Motstå honom, fasta i er tro.”

Påven Franciskus underströk att om en kristen vill göra anspråk på att förkunna evangeliet, men aldrig är frestad betyder det att "djävulen inte bryr sig" eftersom "vi predikar något som är oväsentligt”.

Påven avslutade med att be ”Herren ge oss denna nåd, alla döpta, att välja evangelisationens väg med ödmjukhet, och med tillit till Honom, för att förkunna det sanna evangeliet: 'Ordet som blev människa, och att göra det i vetskapen om att Herren är nära oss, att han agerar med oss och bekräftar vårt arbete."