Påvens vaka för martyrer "Martyrernas koherens visar att Jesus har uppstått och lever"

På lördagskvällen ledde påven Franciskus en vaka i Sankt Bartolomeus basilika på ön Tiberina i Rom. Vakan ville uppmärksamma det 20:e seklets martyrer och de kristna som förföljs och dödas för sin tro. Deltog gjorde anhöriga till samtida martyrer, bland andra fader Jacques Hamels syster Roselyne.

Ett starkt tillfälle under vakan var just deras vittnesbörd, och påven lyssnade till sonen till Paul Schneider en frikyrkopastor som dödades i Buchenwald 1939, en vän till William Quijano, som dödades av en beväpnad grupp  i El Salvador, och Roselyne Hamel, syster fader Jacques, som dödades i under mässan i sin församlingskyrka i Frankrike av islamiska fundamentalister.

Påven höll därefter sin predikan i vilken han uppmärksammade att många är de kristna som dödades under det 20:e seklet och ännu idag för sin kristna tro, och viljan att vara Jesus lärjungar.

”Minnet av dessa gamla och nya heroiska vittnen bekräftar medvetenhet om att kyrkan är kyrkan om kyrkan är martyrernas kyrka. Och martyrer är de som vi har läst om i Uppenbarelseboken, "Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod." (Upp 7:14). De hade nåden att bekänna Jesus fram till slutet, till sin döden. Martyrerna lider, de ger sitt liv och Gud välsignar deras vittnesbörd. Det finns även många dolda martyrer, män och kvinnor som lever i trohet till kärlekens milda kraft, den Helige Andens röst, och som varje dag försöker hjälpa sina bröder och villkorslöst älska Gud, under hela sitt liv.

”Orsaken till all förföljelse är hat”, fortsatte påven Franciskus, ”världens furstes hat mot alla dem som har räddats och återlösts av Jesus genom hans död och uppståndelse. I evangelietexten vi hörde (jfr Joh 15,12-19) använder Jesus det starka och skrämmande ordet "hat" – Han som är Kärleken, och talar om kärlek, använder ordet hat. För Han villa alltid kalla saker vid deras rätta namn. Han säger: "Var inte rädda! Världen kommer att hata er; men kom ihåg att den hatade mig först."

”Jesus valde oss och återlöste oss, som Hans kärleks fria gåva. Genom sin död och uppståndelse har Han återlöst oss från världens kraft, djävulen, kraften hos denna världens furste. Anledningen till hatet är denna: att vi har räddats genom Jesus, vilket världens furste inte vill, han hatar oss och väcker förföljelsen, som  har pågått ända sedan Jesus och kyrkans födelse och den fortsätter än i dag. Varför förföljs så många kristna gemenskaper? För att världens ande är hat.”

Påven sa att ofta under historiens gång har man sagt att ”nationen är i behov av hjältar”, och man skulle kunna se martyrerna som hjältar, men i grund och botten är martyrerna benådade, det är Guds nåd, inte mod, som gör oss till martyrer. På samma sätt kan man säga: ”Vad behöver kyrkan idag?” Kyrkan behöver martyrer, trosvittnen, vardagshelgon. Det är helgonen som bär kyrkan. Utan helgonen kan kyrkan inte fortsätta framåt. Kyrkan behöver helgon varje dag, i det vardagliga livet, koherenta; men även dem som har modet att acceptera nåden att vara vittnen fram till slutet, fram till döden. Deras blod är kyrkans levande blod. De är de vittnen som leder kyrkan framåt; det är de som bevisar att Jesus har uppstått, att Jesus lever med sina livs koherens och med den Helige Andes kraft som de har tagit emot som en gåva.”

Påven Franciskus ville tillägga ytterligare en ikon till kyrkan när han spontant i sin predikan nämnde en kvinna som han sa ser på oss från himlen. Han hade mött hennes man och tre barn på Lesbos, när han hälsade på i flyktinglägret. Maken berättade att han var muslim men hans hustru kristen och när terroristerna hade kommit såg de att hon bar ett kors runt halsen. De sa till henne att ta av sig korset och kasta det på marken, men hon vägrade och då skar de halsen av henne framför ögonen på honom. De älskade varandra djupt, sa påven och lämnade över denna beskrivning som ikon. ”Mannen bar på ett smärtsamt kors efter sin fru, men utan agg, han sökte sin tillflykt i sin kärlek till sin fru som benådades av martyriet.”

Påven sa att han inte vet om mannen har lämnat flyktinglägret på Lesvos och han sa att många flyktinglägren är som koncentrationsläger.

Avslutningsvisa underströk påven Franciskus vikten av att minnas martyrerna: de lär oss att med kärlekens kraft, med saktmod, så kan man bekämpa våld och krig, och uppnåfred med tålamod, och påven bas ”Herre, gör oss värdiga vittnen till evangeliet och din kärlek; ge din nåd till mänskligheten; förnya din kyrka, skydda de förföljda kristna, och ge hela världen fred.”

Efter påvens predikan tände man ett ljus efter det andra medan man sakta läste upp namnen på några utav vår tids martyrer.