Påven till intagna: Gud älskar oss som vi är

Påven Franciskus firade Skärtorsdagens mässa 'In Coena Domini' i det romerska fängelset Paliano, och i sin predikan sa påven:

Jesus var med dem vid kvällsmåltiden, den sista måltiden och i evangeliet läser vi “Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud”. Han visste att han var förrådd och skulle överlämnas av Judas samma natt. ” Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet”. Gud älskar så: intill slutet och Han ger sitt liv till var och en av oss och han är stolt över detta och vill det för att Han bär på kärlek: ”Älska intill slutet”. Det är inte lätt, för att vi är alla syndare, alla har många begränsningar och brister. Vi kan alla älska, men vi är inte som Gud som älskar utan att se till konsekvenserna, intill slutet. Han ger oss ett exempel för att visa på detta: Han som var “ledaren”, som var Gud, tvättar sina lärjungars fötter. På den tiden var det en vana att tvätta fötterna innan lunch och middag eftersom det inte fanns asfalt och folket gick i dammet. Därför var det en sed att man tvättade sina gästers fötter när de kom på besök och även för att äta. Detta gjorde slavarna, dem som var förslavade, men Jesus vänder om det och gör det själv. Simon Petrus ville inte låta göra det, men Jesus förklarade att det var så, att han hade kommit till världen för att tjäna, tjäna oss, göra sig till vår slav för att ge oss liv och älska oss intill slutet.

Idag när jag anlände hit hälsade folk på mig på gatan och sa ”Påven kommer, ledaren. Kyrkans ledare…” Men skämtar vi? Kyrkans ledare är Jesus! Påven är Jesu ställföreträdare och jag skulle vilja göra det som Han gjorde. I denna ceremoni då prästen tvättar de troendes fötter omvänds det: den som verkar vara den största ska göra slavens arbete och så kärlekens frö. För att så kärlekens frö bland oss, ber jag er inte att idag tvätta varandras fötter: det vore ett skämt. Men symbolhandlingen är viktig och jag föreslår att om ni kan var till någon kompis hjälp här i fängelset, hjälp till. För att detta är kärlek, det är som att tvätta fötterna och stå till andras tjänst. En gång grälade lärjungarna med varandra om vem som var den ströste och viktigaste. Jesus säger: “Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.”. Det är detta Han gjorde, detta gör Gud med oss. Han är tjänaren och tjänar alla oss stackare! Oss alla, som alla är stackare. Men Han är stor och god och han älskar oss som vi är. Därför tänker vi under denna ceremoni på Gud, Jesus. Det är inte en folklig ceremoni utan en gest för att minnas det som Jesus har gett oss. Efteråt tog han brödet och gav oss Sin kropp, Han tog vinet och gav oss sitt blod – det är Guds kärlek. Idag tänker vi bara på Guds kärlek.