Hela påvens katekes - Det kristna hoppet 15. - Ett hopp som bygger på Ordet

Påven Franciskus fortsätter sin trosundervisning om det kristna hoppet under onsdagarnas allmänna audienser. Onsdagen den 22 mars talade påven om Guds Ord som en källa till hopp. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt.

170322 Det kristna hoppet – 15. Ett hopp som bygger på Ordet (jfr Rom 15:1-6)

De senaste veckorna har aposteln Paulus hjälpt oss förstå vad det kristna hoppet består i. Vi har sagt att det inte var fråga om optimism utan om något annat. Och Paulus hjälper oss att förstå detta. Idag gör han det genom att förknippa hoppet med två inställningar som är viktiga för vårt liv och för vår troserfarenhet: ”uthållighet” och ”tröst” (vers 4, 5). I Romarbrevets femtonde kapitel nämns de två gånger: första gången syftar de på Skriften, andra gången på Gud själv. Vilken är deras djupaste och sannaste innebörd? Och på vilket sätt kastar de ljus över vad hoppet är?

Uthållighet kan man också definiera som tålamod. Det är förmågan att uthärda, att bära på sina axlar, att förbli trogen också när bördan tycks bli alltför stor och outhärdlig, och vi frestas att fördöma och överge allt och alla. Tröst å sin sida är nåden att förmå uppfatta och visa Guds närvaro och medlidsamma närvaro och gärning i alla situationer, också de som allra mest präglas av besvikelse och lidande. Paulus påminner oss att uthållighet och tröst förmedlas till oss på ett särskilt sätt av skriften (vers 4), dvs bibeln. Först och främst gör Guds ord så att vi riktar blicken mot Jesus för att lära känna honom bättre, efterlikna honom och likna honom allt mer. För det andra avslöjar Ordet att Herren verkligen är ”uthållighetens och tröstens Gud” (vers 5), som alltid förblir trogen sin kärlek till oss. Han är alltså uthållig i sin kärlek till oss, han tröttnar aldrig på att älska oss! Och han tar hand om oss, täcker våra sår med sin godhets och sin barmhärtighets smekning. Han tröstar oss. Han tröttnar inte heller på att trösta oss.

I det perspektivet förstå man också vad Paulus säger i början: “Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva” (vers 1). Uttrycket “vi som är starka” kan verka anspråksfullt, men enligt evangeliets logik vet vi att det inte är så. Tvärtom, vår kraft kommer inte från oss utan från Herren. Den som får erfara Guds trogna kärlek och hans tröst i sitt liv kan, ja måste hjälpa dem som är svagare och hjälpa dem att bära sin bräcklighet. Om vi är nära Herren har vi den kraft som krävs för att hjälpa svaga och behövande och för att trösta dem och ge dem kraft. Men för den skull skall vi inte känna oss särskilt duktiga, för vi är bara en ”kanal” som förmedlar Herrens gåvor. Vad Herren ber oss om är att bli människor som ”sår” hopp med kraften och förmågan att trösta. Idag behöver man så hopp, men det är inte lätt...

Frukten av denna livsstil är inte en gemenskap där somliga är utgör ett “A-lag” av starka människor och ett “B-lag” med de svaga. Frukten är i stället, som Paulus säger, att ”uthållighetens och tröstens Gud gör oss eniga efter Kristi Jesu vilja” (vers 5). Guds Ord ger näring åt ett hopp som tar sig uttryck i att men delar med sig och hjälper varandra. För också den som är ”stark” får förr eller senare uppleva bräcklighet och behov av andras hjälp. Och i svagheten kan man ändå alltid ger ett leende och en hjälpande hand åt en behövande broder. Och i en sådan gemenskap “prisar alla med en mun vår herre Jesu Kristi Gud och fader” (vers 6). Men allt detta blir möjligt enbart om man sätter Kristus och hans ord i mittpunkten, för han är den ”starke”, han är den som ger oss kraft, tålamod, hopp och tröst. Han är det “starka syskon” som tar hand om var och en av oss. Vi behöver alla bäras på den Gode Herdens axlar och känna oss insvepta i hans ämma och omsorgsfulla blick.

Kär vänner, vi kommer aldrig att tacka Gud nog för att han gett oss sitt Ord som är närvarande i bibeln. Det är där som vår Herres Jesu Kristi fader uppenbarar sig som  ”uthållighetens och tröstens Gud”. Och det är där som vi blir medvetna om att vårt hopp inte bygger på vår egen förmåga och kraft utan på Guds stöd och hans kärleks trohet, på Guds kraft och tröst.