Det kyrkliga kulturarvet är inte museiföremål

Det enormt stora kyrkliga kulturarvet ska värderas och respekteras och är inte museiföremål. Detta var kärnan i ett tal som msgr. Francesco Follo höll vid det nationella konventet i Vicenza i Italien ”Lära känna, bevara och värdera. Det religiösa kulturarvet”. Msgr. Follo är Heliga Stolens ständige observatör vid UNESCO.

Det skulle vara förminskande att se kyrkans kulturarv endast ur en sociologisk eller socioekonomisk synvinkel och glömma bort dess religiösa och pastorala värde. Enligt msgr. Follo riskerar man att frånta dem sitt religiösa värde om man bara lägger tonvikten på konstverkets skönhetsbärande romantiska och konserverande sida. För att citera helige Johannes Paulus II  “En tro som inte blir kultur är en inte helt mottagen tro”. Man måste undvika en “kulturisering” av tron som tömmer den på sin betydelse.

Det är särskilt viktigt att se till "vitaliteten" i det kyrkliga kulturarvet och att det bevaras för att utveckla den religiösa erfarenheten. Msgr. Follo talar om hur konst och liturgi är oskiljaktiga: “Liturgin  kommer inte från konsten men konsten förankras i kulten” och endast så kan ett religiöst konstverk bli betydelsefullt.

Genom historien har kyrkan alltid tagit emot och värderat varje kulturs många uttryckssätt för att för att ge liturgin skönhet och form. I denna mening finns det kyrkliga arvet inte bara det i kyrkor utan även i bibliotek, arkiv, museer, kyrkomusik och koreografi.

Msgr. Follo påminner om att 50 % av världens kulturarv finns i Italien  varav 70-80% av dessa är kyrkliga.