Påven: Ge de unga hopp och marginalisera dem inte

Peterskyrkan var fullsatt med kardinaler, biskopar, präster, ordensfolk och lekmän när påven Franciskus procession trädde in klockan 17.00 på Nyårsafton. Påven firade traditionsenligt årets sista dag i Peterskyrkan och inledde så morgondagens Guds heliga moder Marias högtid med första vespern som följdes av den antika bönen Te Deum, som en tacksägelse för det gångna året. 

Påven utgick i sin predikan från Paulus ord i Galaterbrevet 4:4-5: ”Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt”. Kort och koncist beskrev Paulus Guds plan för oss: att vi ska leva som söner och döttrar. Frälsaren är ett litet ömtåligt barn som omfamnar våra svagheter. Gud blev människa för att vara nära sina söner och döttrar som känner sig förlorade, förödmjukade, sårade, avskräckta, förtvivlade och rädda. Nära dem som känner avstånd och ensamhet, så synden, skammen, såren, obehaget och utanförskapet inte har sista ordet.

Krubban visar oss att Guds plan är att vi ska mötas och stå varandra nära. Gud själv kommer till jorden för att bryta kedjan av privilegium, som bara skapar utanförskap, och införa ömhet och medkänsla, som skapar integration.

Vi kan inte tillåta oss att vara naiva. Vi frestas att avskilja, utesluta och stänga in oss från många av våra bröder och systrar. Vi behöver erkänna att vi behöver Herrens ljus som gör oss ödmjuka att se våra brister och bli bättre och modiga att alltid resa oss upp och börja om igen.

Vi tackar för alla som anonymt vittnar om himmelsk generositet i våra liv och i vår historia. Vårt tack ska inte vara nostalgiskt och idealisera det förflutna utan hållas levande och inspirera till personlig och gemensam kreativitet i visshet om att Gud är med oss.

I krubban ser vi de unga Maria och Josef som hoppas på framtiden men är fulla av frågor. Man kan inte tala om framtiden utan att förstå ansvaret och skyldigheten att bry oss om de unga i vårt samhälle.

Vi har skapat en kultur som dels idoliserar det unga med att ungdomen ska vara för evig och som dels marginaliserar de unga. Vi har krav på dem men när de knackar på vår dörr öppnar vi inte.

Vi ska inte vara som dem i Betlehem som sa till det unga paret att det inte fanns plats för dem, för livet och framtiden. Om vi vill ge de unga en värdig framtid måste vi inkludera dem helt och fullt så att de kan mogna och bli folkets mödrar och fäder sa påven och avslutade att vi det inför årets slut gör oss gott att betrakta Jesusbarnet och gå tillbaka till vår tros ursprung. Jesu ömhet sviker oss aldrig och Han ger oss alltid glädjen tillbaka. Han vill att vi höjer våra huvuden och börjar om på nytt.