Påven ger kyrkan 17 nya kardinaler "Evangelisera och bekämpa fientlighetens virus"

Älska varandra, gör gott, välsigna och be. Detta var påven Franciskus fyra uppmaningar till de 17 nya kardinalerna som kreerades under konsistoriet i Peterskyrkan på lördagen. Under ceremonin varnade påven Franciskus för polariseringens och fiendskapens virus, som inte ens kyrkan är immun för. Han sa därför till kardinalerna att de ska söka upp Guds folk som förlåtelsens och försoningens vittnen.

 "... hos Venerabiles Fratres creamus ..." formeln på latin som påven Franciskus läste -  "vi skapar dessa bröder till kardinaler av den heliga romerska kyrkan…” ekade mellan basilikans pelarvalv, då 17 präster och biskopar, från  11 länder i fem världsdelar tog sin plats i kardinalskollegiet, som nu uppgår till 228 kardinaler varav 121 är under 80 år, vilket innebär att de får välja påven vid en konklav och själva kan bli valda till påve. Deras uppgift är att tjäna påven i ett nära sammarbete med hans apostoliska uppdrag.

Påven Franciskus har valt enligt sin linje som präglas av ”periferi” – för första gången i historien har vissa länder en kardinal, och allt eftersom man såg de nya kardinalerna ta emot sin röda biretta av påven, var kyrkans universalitet och katolicitet tydlig.

I sin predikan påminde påven Franciskus de nya kardinalerna om att när Jesus hade valt apostlarna, behöll han dem inte uppe på berget, utan att han ledde de ner till slätten, till folkmassans hjärta.

”Herren visar således apostlarna, och oss, att de verkliga höjderna nås på slätten, medan slätten påminner oss om att höjderna finns i en blick och framför allt i en kallelse: "Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig "(Luk 6,36).

Påven fortsatte att förklara att Jesu uppmaning att älska varandra, att göra gott, att välsigna och be, inte är svår så länge det gäller våra vänner och personer som vi är överens med:

”Problemet uppstår när Jesus säger till vem man ska rikta dessa handlingar. Här är han mycket tydlig, han använder inga omskrivningar. Han säger: ”älska era fiender; gör gott mot dem som hatar er; välsigna dem som förbannar er, och be för dem som skymfar er” (Luk 6, 27-28). Vår första instinktiva reaktion i sådana fall är att avfärda, misskreditera eller förbanna våra motståndare och fienden.”

”Här står vi inför en av de saker som kännetecknar Jesu budskap, hans kraft och hemlighet, i vilken vår glädje finner sin källa. Min fiende är någon jag måste älska. I Guds hjärta finns det inga fiender. Gud har bara söner och döttrar. Vi är de som bygger murar, barriärer och klassificerar människor. Gud har söner och döttrar, och hans kärlek har smak av trohet mot alla, för det är en djup kärlek, en förälders kärlek som aldrig överger oss, även när vi går vilse. Vår Fader väntar inte på att vi ska bli goda för att älska världen, att vi ska vara rättvisa och fullkomliga för att älska oss; han älskar oss eftersom han valde att älska oss, han älskar oss eftersom han skapade oss till sina söner och döttrar. Han älskade oss även när vi var hans fiender (jfr Rom 5:10). Faderns villkorslösa kärlek till alla människor var, och är, den verkliga förutsättningen för våra stackars hjärtans omvändelse som tenderar att döma, att splittra, att motsätta och fördöma. Att veta att Gud fortsätter att älska även dem som förkastar honom är en gränslös källa till förtroende och en drivkraft för vår mission.  Oavsett hur smutsiga våra händer må vara, stoppar det inte Gud från att i dessa händer placera det Liv han vill skänka oss.”

Påven Franciskus fortsatte i sin predikan med att analysera vår tid, som han sa ”präglas av allvarliga globala problem och frågor”:

”Polarisering och utslagning sprids som epidemier, som om det vore enda sättet att lösa konflikter. Vi ser hur snabbt de ​​med främlingsstatus, klassas som fiender. En fiende eftersom de kommer från ett avlägset land med annorlunda seder. En fiende på grund av hudfärg, språk eller samhällsklass. En fiende för att de tror annorlunda eller till och med har en annan tro. Utan att vi inser det, sprider sig detta sätt att tänka, och det blir en del av vårt sätt att leva och agera. Allt och alla börjas stämplas med fientlighet, och undan för undan leder det till hot och våld. Fientlighetens epidemi gör såren djupare, och särskilt lidande blir de försvarslösa, eftersom deras röst är svag och tystas av likgiltighetens patologi.”

Påven varnade för att denna fientlighet ska spridas i kyrkan ”oss emellan, mellan församlingarna och prästerna. Polariseringens och fientlighetens virus genomsyrar vårt sätt att tänka, känna och agera. Kyrkan är inte immun mot detta och vi måste se till att den här typen av attityder inte hittar en plats i våra hjärtan.”

”Mina kära bröder, nya kardinaler, resan mot himlen börjar på slätterna, i en tyst vardag i vilken vi bryter och offrar våra liv. Vårt mål är kärleken, att, tillsammans med Guds folk, sträva efter att vara personer som kan förlåta och försonas. Om det är något kära bröder, som verkligen borde störa oss och besvära våra samveten, så är det det faktum att många av våra bröder och systrar lever utan den styrka, det ljus och den tröst som kommer ur vänskapen med Jesus Kristus, och utan en trosgemenskap som välkomnar dem, och utan mening och mål i livet "(Evangelii Gaudium, 49).