Varför liknar man Jesus vid en pelikan?

 

Pie Pelicane, Jesu Domine,

Me immundum munda tuo sanguine.

 Cujus una stilla salvum facere.

Totum mundum quit ab omni scelere.

O kärleksfulle Pelikan, Herre Jesus,

Rena mig som är oren i ditt blod.

En droppe av det har kraft att rädda

Hela världen från alla dess synder.

Så lyder den sjätte versen av den helige Thomas av Aquinos eukaristiska hymn Adoro te Devote. Så varför liknar kyrkoläraren Jesus vid en pelikan?

Det hela har sitt ursprung i ett tidigt kristet verk från 200-talet med titeln Physiologus. Där återger en anonym författare berättelser om olika djur samtidigt som han ger dem en kristen symbolik. Bland annat berättar författaren om fågeln fenix som bränner sig själv till döds men som på tredje dagen uppstår ur askan, en bild för Kristi död och uppståndelse. Författaren berättar även om enhörningen, som enligt legenden endast låter sig fångas i en ren jungfrus knä, en bild för inkarnationen. I samma verk återfinner vi även legenden om pelikanen. Den okände författaren skriver:

”De små pelikanerna slår efter sina föräldrar och när föräldrarna slår tillbaka så dödar de ungarna. Men på den tredje dagen slår pelikanmodern upp sitt bröst och låter sitt blod flöda ut över ungarna. På detta sätt så får det nytt liv och återfår sin fulla hälsa. Så säger även vår Herre Jesus Kristus genom profeten Jesaja: ’Barn har jag fostrat och vårdat, men nu har de brutit med mig’ (Jes 1:2). Vi slog Gud genom att tjäna det skapade istället för Skaparen. Därför nedlät han sig till att upphöjas på korset, och när hans bröst genomträngdes så flödade blod och vatten fram och gav oss frälsning och evigt liv.”

Berättelsen tros ha sitt ursprung i en ännu äldre, förkristen legend. Där berättas det om att under en tid av hungersnöd så sårade mamma-pelikan sig själv genom att slå sig på brösten med näbben så att hon kunde ge sina ungar sitt eget blod att dricka för att de inte skulle svälta ihjäl. Samtidigt som berättelsen i Physiologus blev en bild för Kristi försoningsdöd så gav denna ännu äldre legend upphov till en ny allegori till Kristus, om hur han varje dag ger oss sin Kropp och sitt Blod genom den heliga Eukaristin.

Physiologus var ett mycket populärt verk under Kyrkans tidiga historia. Det nämns av helgonen Epiphanius, Basileios och Petrus av Alexandria och fick sedan ett rejält uppsving under medeltiden. Under denna tid inspirerade det ett flertal konstnärer, uppenbarligen bland andra den helige Thomas av Aquino, till att använda sig av pelikanen i sin konst. Förutom texten i Adoro te Devote blev pelikaner bland annat en vanligt motiv för att pryda altarets antependium, det rikt utsmyckade tygstycken som användes för att täcka och pryda altarets framsida. Idag finns det även många tabernakel som är prydda med en bild av pelikanen som matar sina ungar med sitt eget kött, och förr i tiden när tabernaklen ofta var upphängda ovanför altaret kunde till och med hela tabernakelet vara format som en pelikan.

På detta sätt blev pelikanen en symbol för den fullkomliga och självutgivande kärleken. Den påminner oss om hur Jesus Kristus led och dog för att vi skulle ha liv och hur han varje dag styrker oss genom Eukaristin, samtidigt som han kallar oss att visa alla vi möter samma fullkomliga och självutgivande kärlek.