Påvens mässa för avlidna kardinaler "Döden har skilt oss men i Kristus är de närmare"

Som varje år i början av november firade påven Franciskus på fredagen en helig mässa för de avlidna kardinalerna och biskoparna. Mässan firades i Peterskyrkan och deltog gjorde de kardinaler och biskopar som är verksamma vid den romerska kurian.

Påven utgick i sin predikan från tanken på livet efter döden och mötet med en domare som är full av nåd och barmhärtighet. 

Medvetna om detta, samlas vi runt Herrens altare i bön för de kardinaler och biskopar som har lämnat jordelivet under de senaste tolv månaderna. Medan vi anförtror dem, till Faderns trogna kärlek, förnyar vi vår tacksamhet för prästens vittnesbörd.

Dessa bröder … visste att vår jordiska pilgrimsfärd slutar vid Faderns himmelska hem, det är vårt mål, vår vila och frid. Jesus leder oss hem, han är vår väg, sanningen och livet.

Vägen till Faderns hus har börjat för oss alla, samma dag som vi öppnar våra ögon för ljuset och, genom dopet, för nåden. Ett viktigt steg i den här resan, för oss präster och biskopar, är det ögonblick då vi uttalar ”Här är jag!” under prästvigning, då vi förenas med Kristus på ett speciellt sätt.

Vid dödens stund uttalar vi vårt sista "här är jag", och förenas oss med Jesus, som när han dog anförtrodde sin ande i Faderns händer (jfr Luk 23:46). Kardinalerna och biskoparna som vi idag minns i bön, har med sitt liv vittnat om Jesu kärlek, genom ord och handling, och uppmanat de troende att göra detsamma.

”Med faderskärlek strävade de efter att älska alla, särskilt de fattiga, de hjälplösa och behövande… Nu är vi här för att be för dem, för att fira det heliga offret för deras själars vila, och be Herren att de må vara upplysta för evigt i hans rike av ljus.”

”…. Deras händer har välsignat och befriat själar, deras ord har tröstat och torkat tårar, deras närvaro har visat att Guds godhet är outtömlig och hans barmhärtighet är oändlig. Några av dem kallades att vittna om evangeliet på ett heroiskt sätt genom tunga prövningar.”

I påskmysteriets ljus är deras död i själva verket, början på livet i dess fullhet. I detta perspektiv är vi ännu närmare våra avlidna bröder: döden har skilt oss men kraften i Kristus och den  Helige Ande förenar oss ännu djupare. Vi kommer att fortsätta att känna att de är nära oss ​​i de heligas gemenskap. I Eukaristin är vi tillsammans med dem som har gått före oss, i väntan med fast hopp på dagen då vi står ansikte mot ansikte med Faderns ljusa och barmhärtiga ansikte. Över dem och oss vakar vår Moder Maria, som hjälper oss att aldrig skiljas från Guds kärlek, Kristus Jesus, vår Herre.