Att ta emot och ge tröst är kyrkans brådskande mission

Påven firade mässan på lördagen i M. Meskhi-stadion i Tblisi i Georgien och närvarande var landets civila myndigheter, patriarken av den kaldeiska synoden, många troende från den armenisk-katolska kyrkan och från andra kristna trossamfund.

Påven Franciskus talade om hur värdesatta Georgiens kvinnor är i denna kultur. Han påminde om heliga Teresa av Jesusbarnet som firas just denna dag och hennes ord att fler kvinnor än män älskar Gud och sa: ”Här i Georgien finns det många mor- och farmödrar som fortsätter att bevara och föra vidare tron som heliga Nino sådde i detta land och Guds tröst som bär friskt vatten i många situationer av ökentorka och konflikter.”  Påven citerade Jesaia 66:13: ’Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er’ och sa: ”Trösten som vi behöver mitt i livets turbulens är just Guds närvaro i hjärtat. För att Hans närvaro i oss är den sanna trösten som blir kvar, som bevarar oss från synder, bär frid och gör oss glada.” … “När hjärtat stängs kommer inte Hans ljus fram och det blir mörkt” … ”Om vi istället helt öppnar tröstens dörrar kommer Herrens ljus in”.

Påven sa att Gud inte bara tröstar oss i hjärtat: ”profeten Jesaia lägger till : ’I Jerusalem skall ni finna tröst’ (Jes 66:13). I Jerusalem, alltså i Guds stad och församling: när vi är enade och när det finns gemenskap bland oss verkar Guds tröst i oss.”

”Många lider och blir prövade och utsatta för orättvisor och lever i oro. Det behövs en smörjelse av hjärtat och Herrens tröst. Han tar inte bort problemen men ger kärlekens kraft, som kan lugna smärtan. Att ta emot och ge tröst är kyrkans brådskande mission”. … ”Det är inte bra att vänja sig vid ett ”mikroklimat” i en stängd kyrklig verklighet. Det gör oss gott att öppna breda horisonter av hopp och ödmjukt våga öppna dörrarna och gå ut ur oss själva.”

Påven talade sedan om vikten att vara små som barn inför Gud. ”För att vara stora inför Herren behöver man inte samla ära och prestige, egendomar och världslig framgång utan tömma sig på sig själv. Barnet är den som inte har något att ge men tar emot allt. Det är ömtåligt och beroende av mamma och pappa. Den som gör sig liten som ett barn blir fattig på sig själv men rik på Gud.”

Påven sa: “Lilla hjord i Georgien som så mycket arbetar med välgörenhet och utbildning, ta emot den Gode Herdens uppmuntran. Anförtro er till Honom som tar dig på sina axlar och tröstar dig!”