Påven "Jag tröttnar aldrig på att vädja om fred i Syrien"

Påven Franciskus tog på torsdagsförmiddagen emot medlemmar av katolska välgörenhetsorganisationer som är verksamma inom ramen för den humanitära krisen i Syrien, Irak och dess grannländer, som i dagarna är samlade i Rom för sitt femte möte som organiseras av det Påvliga rådet Cor Unum. I sitt tal till dem upprepade påven sin innerliga vädjan om fred. Vid mötet deltog även Staffan de Mistura som är FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för Syrien.

I Syrien och Irak är 12 000 katolska hjälparbetare engagerade i olika krigszoner. De hjälper lokalbefolkningarna som omfattar 4 miljoner människor. I mötet med representanter för deras organisationer  underströk påven sitt hopp om förnyat samarbete på alla nivåer mellan olika aktörer, och även inom hjälparbetet.

Påven tackade för allt vad kyrkan gör för att ”lindra lidandet för konfliktens  miljontals offer”, och sa i början av sitt tal att det har gått ett år sedan det senaste mötet, ”men vi noterar med stor sorg att trots de många insatser som gjorts inom olika områden, fortsätter vapnens logik, förtrycket och de mörka intressenas logik att härja i landet. De dramatiska konsekvenserna av krisen är redan synliga långt utanför landets och regionens gränser”, sa påven och nämnde det allvarliga migrationsfenomenet.

Påven Franciskus varnade för den onda spiralen då ”våld föder våld, och det tycks inte finnas någon utväg. Varför fortsätter människan att drivas av våld, hämnd och lögner, till priset av enorma skador på människor, hemland och miljö? Det är ondskans mysterium, mysterium iniquitatis, det onda som finns i människan och i historien som måste återlösas”, sa påven och citerade vidare Johannes Paulus II som sa: ”det onda, som människan gör och är offer för, begränsas ytterst av den Gudomliga Barmhärtigheten.” Ja, svaret på det ondas drama ligger i Kristi mysterium.

”När kyrkan ser på de lidande ansiktena i Syrien, i Irak och i grannländerna, de miljontals flyktingarnas ansikten, som tvingas söka skydd, då ser kyrkan den lidande Kristus.”

Påven påpekade att många av de fältarbetare och volontärer som finns på plats för att hjälpa ofta är anonyma, ”men inte för Gud!”

”Men bortom nödvändig humanitär hjälp, är det fred våra bröder och systrar i Syrien mest önskar. Jag tröttnar aldrig på att be det internationella samfundet om förnyade ansträngningar för att uppnå fred i Mellanöstern. Konfliktens slut är i händerna på människorna, var och en av oss kan och måste vara en fredsmäklare.”

Påven Franciskus tackade särskilt FN för deras arbete att bevara säkerhet och medla mellan olika regeringar, och han uppmanade till att sätta de försvarslösa människornas välfärd främst. Han avslutade med en hälsning till de kristna samfunden i Mellanöstern som drabbas av våldet och ser på framtiden med rädsla, och han tackade för att de i mörkret bär trons, hoppets och kärlekens lyktor. ”Må hela den universella kyrkan beundra, tacka och stödja dem.”