2016-09-18 16:47:00

Hela påvens katekes - Barmhärtighet 29. Lär av mig


Under det extraordinära jubelåret fokuserar påven Franciskus sin trosundervisning på den gudomliga Barmhärtigheten. Onsdagen den 14 september talade påven om Jesus ord: "kom till mig, ta mitt ok, lär av mig". Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt.

160914 29. Lär av mig (jfr Matt 11:28-30)

Under detta jubelår har vi flera gånger reflekterat över hur Jesus uttrycker sig med en unik ömhet, som är ett tecken på Guds närvaro och godhet. Idag stannar upp inför ett gripande stycke i Matteusevangeliets elfte kapitel (jfr Matt 11:28-30) där Jesus säger: “Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ” (vers 28-29). Herrens inbjudning är överraskande. Han kallar enkla människor att följa honom, människor som tyngs av ett svårt liv, människor som behöver mycket, och lovar dem att i honom skall de finna vila och lindring. Inbjudningen är utformad som en uppmaning: ”Kom till mig”, ”ta  på er mitt ok”, “lär av mig”. Så borde alla världens ledare tala. Låt oss försöka förstå innebörden i dessa uttryck.

Den första uppmaningen är “Kom till mig”. Jesus talar till människor som är trötta och betyngda och framträder som Herrens tjänare som beskrivs i profeten Jesajas bok: ” Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga, så att jag kan inge den trötte mod” (50:4). Tillsammans med dessa livströtta nämner evangelierna ofta också de fattiga (jfr Matt 11:5) och de små (jfr Matt 18:6). Det handlar om alla dem som inte kan räkna på sina egna krafter eller på viktiga vänskapsband. De kan bara förtrösta på Gud. De är medvetna om sin ödmjuka och eländiga belägenhet och vet att de är beroende av Herrens barmhärtighet. Den enda hjälp de kan vänta på är den som kommer från honom. I Jesu inbjudning finner de äntligen ett svar på sin väntan: om de blir hans lärjungar får de löftet att få vila för resten av livet. I slutet av evangeliet utsträcks detta löfte till alla folk: “Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar”, säger Jesus till apostlarna (Matt 28:19). Pilgrimerna som tar emot inbjudningen att fira detta jubelår av nåd går in genom barmhärtighetens port som öppnats i domkyrkor, helgedomar och många andra kyrkor i världen, i sjukhus och fängelser. Varför går de in genom denna barmhärtighetens port? För att finna Jesus, för att finna vänskapen med Jesus, för att finna den vila som bara Jesus ger. Denna vandring uttrycker omvändelsen hos varje lärjunge som följer Jesus. Och omvändelsen innebär alltid att upptäcka Herrens barmhärtighet. Den är gränslös och outtömlig: stor är Herrnes barmhärtighet! Genom den heliga porten bekänner vi därför att “kärleken är närvarande i världen och denna kärlek är starkare än alla former av ondska i vilka människan och mänskligheten är inblandade” (Johannes Paulus II, encyklikan Dives in misericordia, 7).

Den andra uppmaningen säger: “Ta på er mitt ok”. När det gäller förbundet talar den bibliska traditionen om oket som en bild av det nära bandet mellan folket och Gud där folket underkastar sig hans vilja så som den uttrycks i Lagen. I polemik mot de skriftlärda lägger Jesus på sina lärjungar sitt ok, där lagen finner sin fullbordan. Han vill lära dem att upptäcka Guds vilja genom hans person. Genom Jesus, inte genom kalla lagar och föreskrifter som Jesus själv fördömer. Det räcker att läsa Matteusevangeliets 23:e kapitel! Han är mittpunkten i deras relation till Gud, han är i hjärtat av relationerna mellan lärjungarna, och han är mittpunkten för vars och ens liv. Varje lärjunge tar emot ”Jesu ok” och träder så in i gemenskap med honom och blir delaktig av hans korsmysterium och av hans frälsningsöde.

Därpå följer den tredje uppmaningen: “Lär av mig”. Jesus pekar ut en väg av kunskap och efterföljd åt sina lärjungar. Jesus är inte en lärare som strängt belastar andra med bördor som han själv inte bär. Detta är vad han anklagade de skriftlärda för. Han talar till ödmjuka, små, fattiga och behövande människor, för han själv valde att bli liten och ödmjuk. Han förstår fattiga och lidande för han är själv fattig och prövad av lidande. För att rädda mänskligheten har Jesus inte gått en lätt väg. Tvärtom var hans vandring smärtosam och svår. Som Filipperbrevet säger: han ”gjorde sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors” (2:8). Det ok som fattiga och betryckta bär är samma ok som han har burit före dem: därför är det ett lätt ok. Han har lagt hela mänsklighetens smärta och synd på sina axlar. Att ta emot Jesu ok betyder för lärjungen att ta emot hans uppenbarelse och bejaka den. I honom har Guds barmhärtighet tagit på sig människornas fattidom och så gett alla en väg till frälsning. Men varför förmår Jesus tala som han gör? För att han har valt att vara allt för alla, nära alla, nära de fattigaste? Han ar en herde bland sitt folk, bland de fattiga; han arbetade dagen lång mitt ibland dem. Jesus var ingen furste. Det är inte bra för kyrkan när herdarna blir furstar, långt från vanligt folk, långt från de fattigaste: det är inte Jesu anda. Jesus förebrådde dessa herdar, och om dem sade han till folket: ”gör som de säger, inte som de gör”.

Kära bröder och systrar, också vi kan ha stunder av trötthet och besvikelse. Då skall vi minnas dessa Herrens ord som ger oss rik tröst och låter oss förstå om vi ägnar våra krafter åt att tjäna det goda. För ibland beror vår trötthet på att vi har lagt vårt förtroende i oviktiga ting, för att vi har avlägsnat oss från det som verkligen är viktigt i livet. Herren lär oss att inte vara rädda för att följa honom, för det hopp som vi sätter till honom skall inte svikas. Därför är vi kallade att lära av honom vad det betyder att leva av barmhärtighet för att vara redskap för barmhärtighet. Att leva av barmhärtighet är att känna att man behöver Jesu barmhärtighet, och när vi känner att vi behöver förlåtelse och tröst, skall vi lära oss att vara barmhärtiga mot andra. Fäster vi blicken på Guds Son förstår vi hur lång väg vi har kvar, men samtidigt fylls vi av glädje över att vi vandrar med honom och aldrig är ensamma. Fatta mod! Låt oss inte berövas glädjen över att vara Herrens lärjungar. ”Men fader, jag är en syndare, hur skall jag göra?” – ”Låt Herren se dig, öppna ditt hjärta, känn hans blick på dig, hans barmhärtighet, och ditt hjärta skall fyllas av glädje, förlåtelsens glädje, om du närmar dig för att be om förlåtelse”. Låt oss inte berövas hoppet att leva detta liv tillsammans med honom och med kraften hos hans tröst. 








All the contents on this site are copyrighted ©.