Barmhärtighetsgärningarna 7. Skydda de hemlösa

I sitt budskap inför Världsungdomsdagen i Krakow bad påven Franciskus oss att varje månad utföra en av de kroppsliga och en av de andliga barmhärtighetsgärningarna för vår nästa. Under Barmhärtighetens Jubelår presenterar Vatikanradion därför en serie där vi går igenom alla barmhärtighetsgärningarna, ser närmare på deras innebörd och presenterar konkreta förslag på hur vi kan följa påven Franciskus uppmaning till Kyrkan.

Den fjärde av de kroppsliga barmhärtighetsgärningarna – att skydda de hemlösa – är ganska uppenbar. Ta hand om de hemlösa helt enkelt! Försök hjälpa dem att hitta ett hem, volontärarbeta för en organisation som hjälper de hemlösa och tala med kvinnan utanför din lokala mataffär och fråga vad hon behöver. Svårare än så är det inte. ”Jag var hemlös och ni tog hand om mig,” säger Jesus till dem som får träda in i himmelriket i Matteusevangeliets 25:e kapitel (Matt 25:35). Det är liksom bara att sätta igång.

Men det finns även fler aspekter utav den fjärde kroppsliga barmhärtighetsgärningen. Den handlar även om gästfrihet och om att välkomna främlingen. I Israels historia så är folket ofta främlingar i andra länder. Herren påminner dem gång på gång om detta faktum och uppmanar dem därför att ta emot främlingar som kommer till dem med stor kärlek. Och vår Herre Jesus Kristus började som bekant sitt liv med att tillsammans med Josef och Maria tvingas fly från Israel till Egypten, där de tillbringade flera år innan de kunde återvända till Nasaret. Som ett föredöme har vi bland annat berättelsen i 1 Mos 18 där Abraham välkomnar de tre männen i öknen. Inte minst idag har vi därför ett oerhört ansvar att välkomna de människor som kommer till vårt land och hjälpa dem att börja ett nytt liv här.

Samtidigt är det inte bara främlingar som kan behöva hjälp att skapa sig ett nytt hem. Att skydda de hemlösa kan även vara något så enkelt och vardagligt som att hjälpa en vän att flytta eller att hjälpa sina barn med handpenningen till ett hus.

Denna attityd av gästfrihet bör prägla vårt bemötande av alla människor som kommer hem till oss. I Lukasevangeliets sjunde kapitel så förmanar Jesus Simon: ”Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam” (Luk 7:44-46). Gästfriheten är en del av den kristna kärleken, vilket Romarbrevet bekräftar: ”Er kärlek skall vara uppriktig. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet” (Rom 12:9, 13).

En orden som särskilt har tagit fasta på gästfriheten är Benediktinerorden. I sin regel uppmanar den helige Benedictus munkarna: ”Låt alla de gäster som kommer välkomnas som ni skulle välkomna Kristus, för han kommer att säga ’Jag kom som en gäst, och du tog emot mig’” (Den helige Benedictus regel, 53.1). Detta kan få vara vår inspirationskälla. Mer än ett helgon har skyndat till dörren med orden: ”Jag kommer, Herre!”