Påven predikar om mötets kultur under sin mässa i Sankta Marta

Påven Franciskus firade mässan i Sankta Martas kapell på tisdagsmorgonen och talade under dagens predikan om hur vi behöver bygga en mötets kultur för att vinna över den spridda likgiltigheten. Efter att ha lagt tonvikten på Guds möte med sitt folk, varnade påven för dåliga vanor i vardagen, även i familjen, som distraherar oss från att lyssna på varandra.

Guds Ord får oss idag att tänka på vikten av att mötas. Ofta ser man personer vars ”vägar korsar varandra men som inte möts. Personer som tänker på sig själva, som tittar utan att se, som hör utan att lyssna.”

”Att mötas är något annat, det lär dagens evangelium oss, som berättar om ett möte. Ett möte mellan en man och en kvinna, mellan en enfödd levande Son och en avliden son, mötet mellan en folkskara som var glad att vara med Kristus, och en liten grupp människor som gråter och sörjer, tillsammans kvinnan, på väg ut ur en stadsport; ett möte som äger rum mellan en utgångsport och en ingångsport. Fårfållan. Ett möte som får oss att reflektera över hur vi möter varandra."

I evangeliet läser vi att Herren blev rörd av "stor medkänsla". Detta medlidande”, förklarade påven, ”är inte samma sak som när vi ser något tråkigt och säger ’så synd!’ Jesus berörs av medlidande. Han går fram till kvinnan, och sedan gör han ett mirakel.  

Vi ser därför inte bara ömheten i mötet utan även frukten. Varje möte är fruktbart:

"Vi är vana vid en likgiltighetens kultur och vi måste arbeta och be om nåden för att bygga en mötets kultur, det givande mötet, mötet som återger varje person dess värdighet som Guds barn, livets värdighet. Vi är vana vid denna likgiltighet, när vi ser katastrofer i världen eller nära oss och säger: ”Men så synd, stackars människor”, och så går vi vidare. Mötet. Det räcker inte att titta för att se, nej om jag inte stannar, om jag inte ser, och jag inte berör, om jag inte talar och lyssnar, handlar det inte om ett möte, och jag bidrar inte till en mötets kultur.”

”Människor fylldes av fruktan och prisade Gud, eftersom de hade upplevt mötet mellan Gud och hans folk.  Jag tycker om att se detta möte varje dag här på altaret, mötet mellan Jesus och hans brud, kyrkan, som väntar på hans återkomst.”

Även i familjen kan vi leva mötet om vi lyssnar på varandra:

"Hur ofta sitter inte familjen vid matbordet samtidigt som de tittar på TV eller skriver meddelanden på telefonen. En familj där alla är likgiltiga inför mötet. Även i samhällets kärna, vilket familjen är, finns det inte plats för mötet. Må denna insikt hjälpa oss att arbeta för en mötets kultur, precis som Jesus gjorde. Inte bara titta, utan se. Inte bara höra utan lyssna. Inte bara korsas utan mötas, inte bara tycka synd om de fattiga utan låta oss gripas av medkänsla, för att sedan närma oss, röra vid dem, och på det språk som alla kan, hjärtats språk, säga ”Gråt inte”, och åtminstone ge en droppe av vårt eget liv.”