2016-09-13 14:41:00

Hela påvens katekes - 27. Barmhärtigheten ger värdighet


Under det extraordinära jubelåret fokuserar påven Franciskus sin trosundervisning på den gudomliga Barmhärtigheten. Onsdagen den 31 augusti lade påven tonvikten på att barmhärtigheten ger värdighet. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt.

160831 27. Barmhärtigheten ger värdighet (jfr Matt 9:20-22)

Matteusevangeliets nionde kapitel presenterar en människa som har både tro och mod: den kvinna som Jesus botade från hennes blödningar (jfr Matt 9:20-22). Hon går genom folkmassan och närmar sig Jesus för att röra vid tofsen på hans mantel, ”eftersom hon tänkte: ’Får jag bara röra vid hans kläder, så blir jag hjälpt’” (vers 21). Denna kvinna hade en stark tro. Hon resonerar så för hon drivs av sin starka tro och sitt starka hopp, och med litet listighet förverkligar hon vad hon har i hjärtat. Hennes längtan efter att räddas av Jesus är så stark att hon överskrider föreskrifterna i Mose lag. Denna stackars kvinna har inte bara varit sjuk i många år. Hon anses vara oren för hon lider av blödningar (jfr 3 Mos 15:19-30). Därför är hon utesluten från gudstjänsten, från det äktenskapliga livet, från normala relationer med nästan. Evangelisten Markus tillfogar att hon hade rådfrågat många läkare och gjort slut på sina pengar för att betala dem och för att stå ut med smärtsamma behandlingar, men att hon bara hade blivit värre. Denna kvinna hade uteslutits från samhället. Det är viktigt att komma ihåg att hon var utesluten för att förstå vad hon känner. Hon känner att Jesus kan befria henne från sjukdomen och från marginaliseringen och ovärdigheten som hon befinner sig i. Med ett ord, hon känner att Jesus kan rädda henne.

Denna berättelse låter oss reflektera över hur kvinnan ofta uppfattas och framställs. Vi skall alla akta oss för en syn på kvinnligheten som färgas av fördomar och misstankar som skadar hennes okränkbara värdighet. Det gäller också de kristna gemenskaperna. I den bemärkelsen är det just evangelierna som återupprättar sanningen och leder till ett befriande perspektiv. Jesus beundrar tron hos denna kvinna som alla undvek och förvandlar hennes hopp till räddning. Vi vet inte hennes namn, men de korta rader där evangelierna beskriver hennes möte med Jesus teckar en trosvandring som återupprättar sanningen och storheten hos varje människas värdighet. I mötet med Kristus öppnar sig vägen till befrielse och räddning för alla, män och kvinnor på alla platser och i alla tider.

Matteusevangeliet säger att när kvinnan rörde vid Jesu mantel vände han sig om och fick se henne (vers 22), och sedan talade han till henne. Eftersom kvinnan var utesluten handlade hon i det fördolda bakom Jesu rygg. Hon ville inte bli sedd för hon var utesluten. Men Jesus ser henne och hans blick är inte full av förebrådelse, han säger inte: “Ge dig iväg, du är en utesluten!”, som om han sade ”du är spetälsk, ge dig iväg!” Nej, han förebrår henne inte, utan Jesu blick är full av barmhärtighet och ömhet. Han vet vad som har hänt och söker ett personligt möte med henne, vilket är vad kvinnan själv i grund och botten önskade. Det betyder att Jesus inte bara tar emot henne utan också menar att hon är värdig detta möte så att hon kan få ta emot hans ord och hans uppmärksamhet.

I den centrala delen av berättelsen upprepas ordet räddning tre gånger. ”’Får jag bara röra vid hans kläder, så blir jag räddad.’ Jesus vände sig om och fick se henne och sade: ’Var inte orolig, min dotter. Din tro har räddat dig.’ Och från det ögonblicket var hon räddad” (vers 21-22). Orden “var inte orolig, min dotter” uttrycker hela Guds barmhärtighet för denna människa. Och för varje utesluten människa. Ofta känner vi oss uteslutna inuti för våra synder, vi har gjort så mycket ont... Och Herren säger till oss: ”Var inte orolig! Kom! För mig är du inte utesluten. Var inte orolig, min dotter. Du är en son, en dotter”. Och detta är nådens stund, det är förlåtelsens stund, det är stunden då man blir innesluten i Jesu liv, i kyrkans liv. Det är barmhärtighetens stund. Idag säger Herren till oss alla, vare sig vi är stora eller små syndare: ”Var inte orolig, kom! Du är inte längre utesluten, jag förlåter dig, jag omfamnar dig”. Sådan är Guds barmhärtighet. Vi måste fatta mod och gå till honom, be om förlåtelse för våra synder och gå vidare. Med mod, som denna kvinna gjorde. “Räddningen” har många aspekter. Först och främst får kvinnan tillbaka sin hälsa. Sedan befrias hon från social och religiös diskriminering. Vidare förverkligas det hopp hon bar i hjärtat så att hennes fruktan och nedstämdhet försvinner. Till sist fogas hon på nytt in i gemenskapen så att hon inte längre behöver handla i det fördolda. Och detta sistnämnda är viktigt. En utesluten människa handlar alltid i det fördolda, ibland eller hela livet. Vi kan tänka på den tidens spetälska och på vår tids hemlösa. Vi kan tänka på syndarna, på oss syndare. Vi gör alltid något i det fördolda, för vi skäms över vad vi är. Och han befriar oss från detta, Jesus befriar oss och låter oss resa oss: “Res dig, stå upp!” Så som Gud har skapat oss, stående, inte förödmjukade. Den räddning som Jesus ger är fullständig. Den återinfogar kvinnans liv i Guds kärlek och samtidigt återupprättar den hennes fulla värdighet.

Det är alltså inte manteln som kvinnan rör vid som ger henne räddning utan Jesu ord som hon tar emot i tro. Det förmår trösta henne, bota henne och återupprätta hennes relation till Gud och till sitt folk. Jesus är den enda källan till välsignelse varifrån räddningen flödar för alla människor, och för att ta emot den måste man ha tro. Än en gång visar Jesus med sitt barmhärtiga uppförande hur kyrkan skall möta varje människa, för att var och en skall kunna botas till kropp och skäl och återvinna värdigheten som Guds barn.

 








All the contents on this site are copyrighted ©.