2016-08-13 13:07:00

Hela påvens katekes - Barmhärtighet 25. En mammas tröst


Under det extraordinära jubelåret fokuserar påven Franciskus sin trosundervisning på den gudomliga Barmhärtigheten. Onsdagen den 10 augusti talade om Guds barmhärtighet i trösten. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt.

 

En mammas tröst (jfr Luk 7:11-17)

Lukasevangeliets sjunde kapitel (7:11-17) berättar hur Jesus utför ett verkligen storslaget mirakel: han återuppväcker en pojke som var död. Ändå är kärnan i denna berättelse inte miraklet utan Jesu ömhet mot denne pojkes mor. Barmhärtigheten blir här ett stort medlidande med en kvinna som förlorat sin man och som nu följer sin ende son till begravningsplatsen. Det är denna stora smärta hos en moder som rör Jesus och gör att han utför miraklet att återuppväcka pojken.

Evangelisten inleder denna berättelse med många detaljer. Vid porten till den lilla staden Nain – inte mer än en by – möts två grupper av människor som kommer från olika håll och inte har något gemensamt. Jesus följs av sina lärjungar och av en stor folkskara och är på väg in i staden, medan en sorgsen skara kommer ut för att följa en avliden, med modern, som är änka, och många andra människor. Vid stadsporten nuddar de bägge grupperna vid varandra för att gå vidare var och en på sin väg, men då antecknar Lukas Jesu känslor: ”När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: ”Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren” (vers 13-14). Det är ett stort medlidande som leder Jesu gärningar. Det är han som hejdar begravningståget när han rör vid båren. Gripen av djup barmhärtighet för denna moder väljer han att utmana döden på tu man hand. Och han skall senare utmana den på tu man hand en gång för alla på korset.

Under detta jubelår är det bra om pilgrimerna som går in genom den heliga porten, barmhärtighetens port, minns denna berättelse i evangelierna som ägde rum vid Nains stadsport. När Jesus såg denna gråtande moder, trädde hon in i hans hjärta. Var och en kommer till den heliga porten med sitt eget liv, sin glädje och sitt lidande, sina planer och misslyckanden, tvivel och farhågor, för att bära fram dem till Herrens barmhärtighet. Vi kan vara säkra på att vid den heliga porten kommer Herren till oss för att möta var och en av oss, för att erbjuda sitt trösterika ord: ”Gråt inte” (vers 13). Detta är porten där mänsklighetens sorg möter Guds medlidande. När vi går över tröskeln gör vi vår vallfärd i Guds barmhärtighet, som, liksom till den döde pojken, säger till oss alla: ”Jag säger dig, stig upp!” (v. 14). Till var och en av oss säger han: ”stig upp!”. Gud vill att vi skall stå upp. Han har skapat oss för att vi skall stå upp. Därför leder Jesu medlidande till denna helande gest, han helar oss, med lösenordet: ”Stig upp! Stå upp, så som Gud har skapat dig!” ”Men fader, vi faller så ofta.” – “Kom igen, stig upp!”. Dett är Jesu ord, alltid. När vi går in genom den heliga porten, låt oss då försöka höra detta ord i vårt hjärta: “Stig upp!” Jesu mäktiga ord kan göra så att vi stiger upp, det kan göra så att övergången från död till liv äger rum också i oss. Hans ord låter oss leva på nytt, det ger hopp, ger kraft åt trötta hjärtan, öppnar en vision av världen och livet som överskrider lidandet och döden. I den heliga porten finns Guds barmhärtighets outtömliga skatt för var och en.

När han hörde Jesu ord “ satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor” (vers 15). Det är en viktig mening, för den pekar på Jesu ömhet: ”han överlämnade honom åt hans mor”. Modern återfinner sonen. När hon får tillbaka honom från Jesus blir hon mor för andra gången, men det är inte av henne som den son fått livet som hon nu får tillbaka. Mor och son får så sina identiteter tack vare Jesu mäktiga ord och hans kärleksfulla gest. Särskilt under jubelåret får moder kyrkan så sina barn och ser i dem det liv som ges av Guds nåd. Det är genom denna nåd, dopets nåd, som kyrkan blir moder och som var och en av oss blir hennes barn.

Inför denne pojke som återvänt till livet och överlämnats åt sin mor ”fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: ”En stor profet har uppstått bland oss” och: ”Gud har besökt sitt folk.””. Vad Jesus har gjort är inte bara en frälsningsgärning gentemot änkan och hennes son, en gest av godhet som begränsas till denna lilla stad. I Jesu barmhärtiga hjälp går Gud sitt folk till mötes, i Jesus ser mänskligheten hela Guds nåd. Jag har låtit detta jubelår firas i alla lokalkyrkor i världen och inte bara i Rom, för det är som om kyrkan i hela världen förenas i en enda lovsång till Herren. Också idag erkänner kyrkan att han har besökts av Gud. Därför vet var och en att när vi går till bamhärtighetens port går vi till Jesu barmhärtiga hjärtas port. Han är nämligen den sanna porten som leder till frälsning och överlämnar oss till ett nytt liv. Både i Jesus och i oss är barmhärtigheten en väg som går från hjärtat och når fram till händerna. Jesus betraktar dig, botar dig med sin barmhärtighet, och säger: ”Stig upp!” och ditt hjärta blir nytt. Med ditt nya hjärta, med hjärtat som botats av Jesus, kan jag utföra barmhärtighetsgärningar med händerna och försöka hjälpa och bota alla behövande. Barmhärtigheten är en väg som går från hjärtat till händerna, till barmhärtighetsgärningar.








All the contents on this site are copyrighted ©.