Vultum Dei Quaerere: ”Gud drar oss till sig”

Från påven Franciskus apostoliska konstitution Vultum Dei Quaerere, artikel nummer 1:

”1. Att söka Guds ansikte har alltid varit en del av vår mänskliga historia. Sedan dess början har män och kvinnor kallats till en kärlekens dialog med Skaparen. Sannerligen, människosläktet utmärks utav en okuvlig andlig dimension som får mänskliga hjärtan att känna ett behov – om än inte alltid medvetet – av att söka Gud, den Fullständige. Denna strävan förenar alla män och kvinnor av god vilja. Även många som säger sig vara icke-troende erkänner denna innerliga längtan som finns i varje man och kvinna och som driver oss till en passionerad längtan efter lycka och fullkomlighet som aldrig kan uppfyllas helt.”

”Även den helige Augustinus uttryckte denna trängtan i sina Bekännelser: ’Du skapade oss för dig själv och våra hjärtan är rastlösa tills de finner sin vila i dig’. Denna hjärtats rastlöshet föds ur den djupa intuitionen om att det är Gud själv som tar initiativet. Han söker upp män och kvinnor och drar dem på ett mystiskt vis till sig själv.”

”Genom att söka Gud så inser vi snart att ingen är självtillräcklig. Istället är det så att vi i trons ljus är kallade att gå bortom självcentreringen ledde av Guds heliga Anlete och genom ’den andres heliga mark’ in i en ännu djupare erfarenhet av gemenskap.”

”Genom dopet är varje kristen och varje gudsvigd människa kallade att påbörja denna pilgrimsfärd för att söka efter den sanne Guden. Genom den Helige Andes verk så blir det en sequela pressius Christi – en väg längs vilken vi formas allt mer efter Herren Kristus. Denna väg finner ett anmärkningsvärt uttryck i gudsvigningen och särskilt från det monastiska livet vilket sedan sin början har setts som ett särskilt sätt att leva ut sitt dop.”