2016-07-22 13:38:00

Påven till de kontemplativa nunnorna: ”Världen behöver er!”


Klockan 12 på fredagen publicerades påven Franciskus nya apostoliska konstitution Vultum Dei Quaerere, vilket på svenska betyder ’Söka Guds ansikte’. En apostolisk konstitution är den högsta nivån av dekret som utfärdas av påven och gäller som lag inom den kanoniska rätten.

Översikt av dokumentet
Betydelsen av god utbildning och förberedelse, lectio divinas särställning som kontemplativ böneform, enskilda klosters självständighet och deras tillhörighet till en större sammanslutning är några ämnen som påven Franciskus nya apostoliska konstitution tar upp. Vultum Dei Quaerere undertecknades av den helige fadern på apostlarna Petrus och Paulus högtid den 29 juni och den behandlar det kvinnliga, kontemplativa gudsvigda livet. Påven säger att anledningen till att detta dokument nu publiceras är att man vill fortsätta vandra den väg som man redan har påbörjat, samtidigt som världen har förändrats radikalt under de senaste 50 åren sedan det Andra Vatikankonciliet. Det är därför nödvändigt att kunna föra en dialog med vår tids samhälle samtidigt som man slår fast om och bevarar det kontemplativa livets kärna som karakteriseras av tystnad, lystnande och stabilitet. Dessa tre värden ”kan och bör vara en utmaning för den moderna inställningen”. Den apostoliska konstitutionen börjar med en allmän reflektion över betydelsen av det kvinnliga kontemplativa gudsvigda livet för Kyrkan och för världen. Sedan följer 12 olika teman för reflektion och urskiljning för det gudsvigda livet i allmänhet innan konstitutionen avslutas med 14 artiklar som fokuserar mer på särskilda frågor.

Det gudsvigda livets betydelse
I en värld som söker efter Gud, även om den inte är medveten om det, måste gudsvigda personer ”bli visa samtalsdeltagare” för att ”känna igen de frågor som väcks utav Gud och av mänskligheten”, skriver påven. Därför slutar aldrig deras sökande efter Gud. Påven Franciskus skriver att han gläds över de ”kontemplativa systrarna” och säger att ”det Kyrkan behöver” är att de ger ”Evangeliets glada budskap” till den nutida människan. Med tanke på dagens verklighet som ”lyder under maktens, ekonomins och konsumtionens logik” så är detta ingen enkel uppgift. Påven uppmanar därför de kontemplativa att ”vara ljus och facklor” som leder och slår följe med mänskligheten på dess vandring såsom ”morgonens väktare” för att visa världen att Kristus är ”vägen, sanningen och livet”. Det kvinnliga kontemplativa gudsvigda livet är en ”ovärderlig och omistlig gåva för Kyrkan”, säger Vultum Dei Quaerere, eftersom ”det gudsvigda livet vittnar om en passionerad kärlek för Herren och för mänskligheten” som synliggörs genom ”det hängivna sökandet efter Guds ansikte” inför vilket vi ser allt i ett nytt ljus. För när man ser med de ”andliga ögon” som gör kontemplationen möjlig så ”ser man världen och allt som finns till genom Guds ögon”. Påven uppmanar även särskilt de gudsvigda att ”modigt stödja den andliga kampen” och övervinna frestelserna genom envishet och uthållighet, särskilt de frestelser som leder till en paralyserande apati i det andliga livet.

12 teman för reflektion och urskiljning
I den andra delen av Vultum Dei Quaerere inbjuder påven Franciskus oss att ”reflektera över och urskilja tolv olika teman som gäller för det gudsvigda livet i allmänhet och särskilt för den monastiska traditionen” som ”kan hjälpa de gudsvigda att nå målet för deras egen kallelse”.

1. Utbildning och förberedelse
Det första temat tar upp den utbildning och de förberedelser som ”måste leda till att de gudsvigda formas efter Jesus”. Detta är en oändlig process som ”kräver en ständig omvändelse till Gud”. Påven ber därför klostren att ”vara mycket uppmärksamma i urskiljning av kallelser och andlighet och att inte falla för frestelsen att bara se till statistik eller effektivitet”. Den helige fadern säger även att utbildningen kräver ”en stor tidsrymd” på nio till tolv år.

2. Bön
Vultum Dei Quaereres andra tema är bön, vilket är det gudsvigda livets kärna. Detta får aldrig ses som en reträtt från själva det monastiska livet utan måste ses som ett sätt ”att vidga sitt hjärta för att omfamna hela mänskligheten”, särskilt dem som lider såsom fångar, migranter, flyktingar, de människor som förföljs, trasiga familjer, de arbetslösa, de fattiga, de sjuka och offren för olika former av beroenden. ”Be för mänsklighetens framtid,” skriver påven Franciskus till de gudsvigda. På detta sätt kommer era kommuniteter verkligen att bli till ”skolor för bön” som får sin kraft ”från Korsets skandaliserande skönhet”.

3. Guds ord i centrum
Det tredje temat som påven Franciskus ber de gudsvigda reflektera över är Gudsordets centrala roll, ”som den första källan för all andlighet och början till kommuniteternas gemenskap”. Den helige fadern skriver att det särskilt är lectio divina som hjälper oss att gå från ”Bibeltext till livet” och som kan ”förmå bygga en bro över klyftan mellan andlighet och det vardagliga livet” genom att lyssna till kärlekens kunskap. Guds ord måste därför, menar påven, vara måttet på både ”den personliga och den gemensamma” dagen för de kontemplativa genom en slags ”övernaturlig insikt” som hjälper oss ”att urskilja vad som kommer från Gud och vad som å andra sidan kan föra oss ännu längre bort ifrån Honom”. Avslutningsvis betonar påven Franciskus även att lectio divina måste leda till ”actio”, handling, vilket betyder att det måste bli till ”en kärlekens gåva till de andra”.

4. Eukaristins och Försoningens Sakrament
Vultum Dei Quaereres fjärde tema är betydelsen av Försoningens och Eukaristins Sakrament för det kontemplativa livet. Här uppmanar påven särskilt de kontemplativa att ”förlänga firandet med Eukaristisk Tillbedjan” och att leva bruket av botgöringen ”som ett priviligerat tillfälle att få kontemplera Faderns barmhärtiga ansikte”. Genom att erfara Guds förlåtelse, säger påven till de gudsvigda, så kan ni bli ”barmhärtighetens, försoningens och fridens profeter och tjänare”, vilket världen idag ”verkligen behöver”.

5. Det gemensamma livet
Den apostoliska konstitutionens femte tema är det gemensamma livet förstått som ”en reflektion av den enskildas gåva till Gud” och ”som den främsta formen av evangelisation”. Därför betonar påven särskilt vikten av ett ”ständigt arbete för att växa i det gemensamma livet” vilket leder till ”en autentisk gemenskap”. ”En kommunitet existerar endast på det sätt genom vilken gemenskapen föds och byggs upp utav alla”, skriver påven. Det är särskilt viktigt ”med en stark andlig gemenskap” och en ”ömsesidig tillhörighet”. Detta vittnesbörd är särskilt viktigt ”i ett samhälle som plågas av splittringar och ojämnlikheter”. Det är gott och möjligt att leva tillsammans, menar dokumentet, trots att man kommer ifrån olika generationer, akademiska bakgrunder och kulturer.” I själva verket hindrar dessa olikheter inte gemenskapen, utan det är tvärtemot så att de berikar den eftersom ”enhet och gemenskap inte betyder” att alla är likadana. Samtidigt är det viktigt att man minns hur viktigt det är ”att hedra de äldre och att älska de unga” och att på så sätt skapa en harmoni mellan kommuniteternas egna ”minne och framtid”.

6. Klostrens självständighet
Det sjätte temat som påven Franciskus tar upp berör klostrens självständighet. Å ena sidan, menar påven Franciskus, så främjar självständigheten en kommunitets stabilitet, enhet och kontemplation, men å andra sidan ”så får den inte kännetecknas av oberoende eller isolering”.

7. Kloster och sammanslutningar
Påven Franciskus fortsätter sedan sin apostoliska konstitution med att tala om sammanslutningar och enskilda kloster. Olika sammanslutningar såsom ”strukturer av gemenskap mellan kloster som delar samma karisma” är mycket viktigt, skriver påven Franciskus. Syftet med dessa sammanslutningar är att främja det kontemplativa livet i klostren samtidigt som de kan vara en hjälp i utbildningen av nya medlemmar och med olika praktiska behov. Dessa sammanslutningar måste ”främjas och utökas”, menar den helige fadern.

8. Klausuren
I samband med detta fortsätter påven Franciskus sedan att tala om klausuren. Petri efterträdare beskriver det som ”ett tecken på Kyrkan som Bruds exklusiva relation till sin Herre”. Detta finns i olika grader, alltifrån ”påvliga” vilket utesluter möjligheten till ”apostoliska uppgifter” till det ”allmänna” som är ”mindre strikt”. Inom en och samma orden måste denna mångfald ses som ”en tillgång och inte som ett hinder för gemenskapen”.

9. Arbete
Det nionde temat som påven Franciskus tar upp berör arbetet, där han särskilt nämner det benediktinska mottot ”ora et labora”. Den helige fadern vill särskilt uppmuntra de kontemplativa att utföra sitt arbete ”med hängivenhet och trofasthet utan att påverkas av den nutida kulturens mentalitet av produktivitet och aktivism” vilket skulle kunna leda till ”att utrota den kontemplativa andan”. Arbetet måste därför ses som ”ett bidrag till skapelseverket och som ett tjänande av mänskligheten i solidaritet med de fattiga” för att styrka ”ett balanserat förhållande i spänningen mellan det Absoluta och åtagandet av det dagliga ansvarsområdena”.

10. Tystnad
Vultum Dei Quaereres tioende tema är tystnaden som korrekt förstås som “ett lyssnande till och idisslande av Ordet”. Det handlar om att ”tömma sig själv för att kunna ta emot” och att i tystnad ”lyssna till Gud och till mänsklighetens rop”. Förebilden för allt detta, skriver påven Franciskus, är jungfru Maria som ”visste hur hon skulle ta emot Ordet eftersom hon var en tystnadens kvinna,” en tystnad ”som var fylld utav kärlek”.

11. Media
Medveten om förändringarna i samhället och om dagens ”digitala kultur” som ”har en avgörande betydelse för hur våra tankar formas och hur vi relaterar till världen” så tar påven Franciskus som sitt elfte tema upp dagens olika kommunikationsmedel. ”De är användbara redskap för utbildning och kommunikation”, skriver påven, samtidigt som han uppmanar de kontemplativa om en ”förnuftig urskiljning” så att dessa redskap inte blir till en ”utsvävning eller till en flykt från det gemensamma livet som skadar kallelsen eller blir till ett hinder för kontemplationen”.

12. Askes
Det tolfte och sista temat som påven Franciskus uppmanar de gudsvigsda att reflektera över rör askesen. Den består i ”en vaksamhet över att inte fästa sig vid jordiska ting och om att i lydnad och öppenhet ge av sig själv i relationerna” i kommuniteten. Genom valet av ett liv i stabilitet blir även askensen ett ”tecken på trofastheten” i en globaliserad och rotlös värld och blir på så sätt ett vittnesbörd för ”mänskligheten som präglas och slits mellan så många olika splittringar” om hur man kan förbli nära sin nästa även när man möter olikheter, splittringar, konflikter och brustenhet. Askes handlar inte om att fly ifrån världen utifrån rädsla, betonar påven Franciskus, eftersom nunnor ”fortsätter att vara i världen utan att vara av världen”. Men de blir profetiska genom att de ”ständigt frambär mänskligheten” inför Herren och lyssnar till ropen från slit-och-släng-kulturens alla offer. Genom sin ”djupa förening med Kyrkan” blir de kontemplativa på så sätt till en ”stege”  på vilken Gud stiger ned för att möta människan och människan stiger upp för att möta Gud.

Tänk inte bara på siffrorna
Vultum Dei Quaerere avslutas med att påven Franciskus genom fjorton artiklar drar upp nya riktlinjer för kyrkorätten. Särskilt artikeln nr. 3 bör belysas, där påven skriver: ”Ni måste absolut undvika att rekrytera kandidater från andra länder enbart för att säkerställa er fortlevnad som kloster.” Artikel nummer åtta går in mer i detalj på nödvändigheten av att varje kommunitet är juridiskt självständig medan artikel nummer nio betonar att alla kloster ”ska tillhöra en sammanslutning”. Om ett kloster inte kan ingå i någon sådan sammanslutning så skriver påven att man måste begära särskilt tillstånd från den Heliga Stolen. 








All the contents on this site are copyrighted ©.