Klockan 12 på fredagen publicerades påven Franciskus nya apostoliska konstitution Vultum Dei Quaerere, vilket på svenska betyder ’Söka Guds ansikte’. En apostolisk konstitution är den högsta nivån av dekret som utfärdas av påven och gäller som lag inom den kanoniska rätten.
Översikt av dokumentet
Betydelsen av god utbildning och förberedelse, lectio
divinas särställning som kontemplativ böneform, enskilda klosters självständighet
och deras tillhörighet till en större sammanslutning är några ämnen som påven Franciskus
nya apostoliska konstitution tar upp. Vultum Dei Quaerere undertecknades av den helige
fadern på apostlarna Petrus och Paulus högtid den 29 juni och den behandlar det kvinnliga,
kontemplativa gudsvigda livet. Påven säger att anledningen till att detta dokument
nu publiceras är att man vill fortsätta vandra den väg som man redan har påbörjat,
samtidigt som världen har förändrats radikalt under de senaste 50 åren sedan det Andra
Vatikankonciliet. Det är därför nödvändigt att kunna föra en dialog med vår tids samhälle
samtidigt som man slår fast om och bevarar det kontemplativa livets kärna som karakteriseras
av tystnad, lystnande och stabilitet. Dessa tre värden ”kan och bör vara en utmaning
för den moderna inställningen”. Den apostoliska konstitutionen börjar med en allmän
reflektion över betydelsen av det kvinnliga kontemplativa gudsvigda livet för Kyrkan
och för världen. Sedan följer 12 olika teman för reflektion och urskiljning för det
gudsvigda livet i allmänhet innan konstitutionen avslutas med 14 artiklar som fokuserar
mer på särskilda frågor.
Det gudsvigda livets betydelse
I en värld som söker efter Gud, även om den inte är
medveten om det, måste gudsvigda personer ”bli visa samtalsdeltagare” för att ”känna
igen de frågor som väcks utav Gud och av mänskligheten”, skriver påven. Därför slutar
aldrig deras sökande efter Gud. Påven Franciskus skriver att han gläds över de ”kontemplativa
systrarna” och säger att ”det Kyrkan behöver” är att de ger ”Evangeliets glada budskap”
till den nutida människan. Med tanke på dagens verklighet som ”lyder under maktens,
ekonomins och konsumtionens logik” så är detta ingen enkel uppgift. Påven uppmanar
därför de kontemplativa att ”vara ljus och facklor” som leder och slår följe med mänskligheten
på dess vandring såsom ”morgonens väktare” för att visa världen att Kristus är ”vägen,
sanningen och livet”. Det kvinnliga kontemplativa gudsvigda livet är en ”ovärderlig
och omistlig gåva för Kyrkan”, säger Vultum Dei Quaerere, eftersom ”det gudsvigda
livet vittnar om en passionerad kärlek för Herren och för mänskligheten” som synliggörs
genom ”det hängivna sökandet efter Guds ansikte” inför vilket vi ser allt i ett nytt
ljus. För när man ser med de ”andliga ögon” som gör kontemplationen möjlig så ”ser
man världen och allt som finns till genom Guds ögon”. Påven uppmanar även särskilt
de gudsvigda att ”modigt stödja den andliga kampen” och övervinna frestelserna genom
envishet och uthållighet, särskilt de frestelser som leder till en paralyserande apati
i det andliga livet.
12 teman för reflektion och urskiljning
I den andra delen av Vultum Dei Quaerere inbjuder
påven Franciskus oss att ”reflektera över och urskilja tolv olika teman som gäller
för det gudsvigda livet i allmänhet och särskilt för den monastiska traditionen” som
”kan hjälpa de gudsvigda att nå målet för deras egen kallelse”.
1. Utbildning och förberedelse
Det första temat tar upp den utbildning och de förberedelser
som ”måste leda till att de gudsvigda formas efter Jesus”. Detta är en oändlig process
som ”kräver en ständig omvändelse till Gud”. Påven ber därför klostren att ”vara mycket
uppmärksamma i urskiljning av kallelser och andlighet och att inte falla för frestelsen
att bara se till statistik eller effektivitet”. Den helige fadern säger även att utbildningen
kräver ”en stor tidsrymd” på nio till tolv år.
2. Bön
Vultum Dei Quaereres andra tema är bön, vilket är
det gudsvigda livets kärna. Detta får aldrig ses som en reträtt från själva det monastiska
livet utan måste ses som ett sätt ”att vidga sitt hjärta för att omfamna hela mänskligheten”,
särskilt dem som lider såsom fångar, migranter, flyktingar, de människor som förföljs,
trasiga familjer, de arbetslösa, de fattiga, de sjuka och offren för olika former
av beroenden. ”Be för mänsklighetens framtid,” skriver påven Franciskus till de gudsvigda.
På detta sätt kommer era kommuniteter verkligen att bli till ”skolor för bön” som
får sin kraft ”från Korsets skandaliserande skönhet”.
3. Guds ord i centrum
Det tredje temat som påven Franciskus ber de gudsvigda
reflektera över är Gudsordets centrala roll, ”som den första källan för all andlighet
och början till kommuniteternas gemenskap”. Den helige fadern skriver att det särskilt
är lectio divina som hjälper oss att gå från ”Bibeltext till livet” och som kan ”förmå
bygga en bro över klyftan mellan andlighet och det vardagliga livet” genom att lyssna
till kärlekens kunskap. Guds ord måste därför, menar påven, vara måttet på både ”den
personliga och den gemensamma” dagen för de kontemplativa genom en slags ”övernaturlig
insikt” som hjälper oss ”att urskilja vad som kommer från Gud och vad som å andra
sidan kan föra oss ännu längre bort ifrån Honom”. Avslutningsvis betonar påven Franciskus
även att lectio divina måste leda till ”actio”, handling, vilket betyder att det måste
bli till ”en kärlekens gåva till de andra”.
4. Eukaristins och Försoningens Sakrament
Vultum Dei Quaereres fjärde tema är betydelsen av
Försoningens och Eukaristins Sakrament för det kontemplativa livet. Här uppmanar påven
särskilt de kontemplativa att ”förlänga firandet med Eukaristisk Tillbedjan” och att
leva bruket av botgöringen ”som ett priviligerat tillfälle att få kontemplera Faderns
barmhärtiga ansikte”. Genom att erfara Guds förlåtelse, säger påven till de gudsvigda,
så kan ni bli ”barmhärtighetens, försoningens och fridens profeter och tjänare”, vilket
världen idag ”verkligen behöver”.
5. Det gemensamma livet
Den apostoliska konstitutionens femte tema är det
gemensamma livet förstått som ”en reflektion av den enskildas gåva till Gud” och ”som
den främsta formen av evangelisation”. Därför betonar påven särskilt vikten av ett
”ständigt arbete för att växa i det gemensamma livet” vilket leder till ”en autentisk
gemenskap”. ”En kommunitet existerar endast på det sätt genom vilken gemenskapen föds
och byggs upp utav alla”, skriver påven. Det är särskilt viktigt ”med en stark andlig
gemenskap” och en ”ömsesidig tillhörighet”. Detta vittnesbörd är särskilt viktigt
”i ett samhälle som plågas av splittringar och ojämnlikheter”. Det är gott och möjligt
att leva tillsammans, menar dokumentet, trots att man kommer ifrån olika generationer,
akademiska bakgrunder och kulturer.” I själva verket hindrar dessa olikheter inte
gemenskapen, utan det är tvärtemot så att de berikar den eftersom ”enhet och gemenskap
inte betyder” att alla är likadana. Samtidigt är det viktigt att man minns hur viktigt
det är ”att hedra de äldre och att älska de unga” och att på så sätt skapa en harmoni
mellan kommuniteternas egna ”minne och framtid”.
6. Klostrens självständighet
Det sjätte temat som påven Franciskus tar upp berör
klostrens självständighet. Å ena sidan, menar påven Franciskus, så främjar självständigheten
en kommunitets stabilitet, enhet och kontemplation, men å andra sidan ”så får den
inte kännetecknas av oberoende eller isolering”.
7. Kloster och sammanslutningar
Påven Franciskus fortsätter sedan sin apostoliska
konstitution med att tala om sammanslutningar och enskilda kloster. Olika sammanslutningar
såsom ”strukturer av gemenskap mellan kloster som delar samma karisma” är mycket viktigt,
skriver påven Franciskus. Syftet med dessa sammanslutningar är att främja det kontemplativa
livet i klostren samtidigt som de kan vara en hjälp i utbildningen av nya medlemmar
och med olika praktiska behov. Dessa sammanslutningar måste ”främjas och utökas”,
menar den helige fadern.
8. Klausuren
I samband med detta fortsätter påven Franciskus sedan
att tala om klausuren. Petri efterträdare beskriver det som ”ett tecken på Kyrkan
som Bruds exklusiva relation till sin Herre”. Detta finns i olika grader, alltifrån
”påvliga” vilket utesluter möjligheten till ”apostoliska uppgifter” till det ”allmänna”
som är ”mindre strikt”. Inom en och samma orden måste denna mångfald ses som ”en tillgång
och inte som ett hinder för gemenskapen”.
9. Arbete
Det nionde temat som påven Franciskus tar upp berör
arbetet, där han särskilt nämner det benediktinska mottot ”ora et labora”. Den helige
fadern vill särskilt uppmuntra de kontemplativa att utföra sitt arbete ”med hängivenhet
och trofasthet utan att påverkas av den nutida kulturens mentalitet av produktivitet
och aktivism” vilket skulle kunna leda till ”att utrota den kontemplativa andan”.
Arbetet måste därför ses som ”ett bidrag till skapelseverket och som ett tjänande
av mänskligheten i solidaritet med de fattiga” för att styrka ”ett balanserat förhållande
i spänningen mellan det Absoluta och åtagandet av det dagliga ansvarsområdena”.
10. Tystnad
Vultum Dei Quaereres tioende tema är tystnaden som
korrekt förstås som “ett lyssnande till och idisslande av Ordet”. Det handlar om att
”tömma sig själv för att kunna ta emot” och att i tystnad ”lyssna till Gud och till
mänsklighetens rop”. Förebilden för allt detta, skriver påven Franciskus, är jungfru
Maria som ”visste hur hon skulle ta emot Ordet eftersom hon var en tystnadens kvinna,”
en tystnad ”som var fylld utav kärlek”.
11. Media
Medveten om förändringarna i samhället och om dagens
”digitala kultur” som ”har en avgörande betydelse för hur våra tankar formas och hur
vi relaterar till världen” så tar påven Franciskus som sitt elfte tema upp dagens
olika kommunikationsmedel. ”De är användbara redskap för utbildning och kommunikation”,
skriver påven, samtidigt som han uppmanar de kontemplativa om en ”förnuftig urskiljning”
så att dessa redskap inte blir till en ”utsvävning eller till en flykt från det gemensamma
livet som skadar kallelsen eller blir till ett hinder för kontemplationen”.
12. Askes
Det tolfte och sista temat som påven Franciskus uppmanar
de gudsvigsda att reflektera över rör askesen. Den består i ”en vaksamhet över att
inte fästa sig vid jordiska ting och om att i lydnad och öppenhet ge av sig själv
i relationerna” i kommuniteten. Genom valet av ett liv i stabilitet blir även askensen
ett ”tecken på trofastheten” i en globaliserad och rotlös värld och blir på så sätt
ett vittnesbörd för ”mänskligheten som präglas och slits mellan så många olika splittringar”
om hur man kan förbli nära sin nästa även när man möter olikheter, splittringar, konflikter
och brustenhet. Askes handlar inte om att fly ifrån världen utifrån rädsla, betonar
påven Franciskus, eftersom nunnor ”fortsätter att vara i världen utan att vara av
världen”. Men de blir profetiska genom att de ”ständigt frambär mänskligheten” inför
Herren och lyssnar till ropen från slit-och-släng-kulturens alla offer. Genom sin
”djupa förening med Kyrkan” blir de kontemplativa på så sätt till en ”stege” på vilken
Gud stiger ned för att möta människan och människan stiger upp för att möta Gud.
Tänk inte bara på siffrorna
Vultum Dei Quaerere avslutas med att påven Franciskus
genom fjorton artiklar drar upp nya riktlinjer för kyrkorätten. Särskilt artikeln
nr. 3 bör belysas, där påven skriver: ”Ni måste absolut undvika att rekrytera kandidater
från andra länder enbart för att säkerställa er fortlevnad som kloster.” Artikel nummer
åtta går in mer i detalj på nödvändigheten av att varje kommunitet är juridiskt självständig
medan artikel nummer nio betonar att alla kloster ”ska tillhöra en sammanslutning”.
Om ett kloster inte kan ingå i någon sådan sammanslutning så skriver påven att man
måste begära särskilt tillstånd från den Heliga Stolen.
All the contents on this site are copyrighted ©. |