Sommarens sista Jubelårsaudiens – Barmhärtighetsgärningarna

Torsdagen den 30 juni höll påven Franciskus sin sista Jubelårsaudiens på Petersplatsen innan sommaruppehållet. Dagens tema var ett ämne som ligger påven Franciskus nära hjärtat och som den helige fadern ofta talar om under detta Barmhärtighetens Jubelår, nämligen barmhärtighetsgärningarna.

Barmhärtighetsgärningarna – en livsstil
”Kära bröder och systrar, god morgon!” hälsade påven Franciskus de tiotusentals pilgrimerna på Petersplatsen som denna morgon badade i solljus. ”Hur många gånger under detta Jubelårs första månader har vi inte hört talas om barmhärtighetsgärningarna!” frågade påven pilgrimerna. ”Idag inbjuder Herren oss att göra en uppriktig samvetsrannsakan. Det är viktigt att aldrig glömma att barmhärtighet inte är ett abstrakt ord utan ett sätt att leva. En person kan varken vara barmhärtig eller obarmhärtig, det är en livsstil. Jag väljer att leva på ett sätt som är barmhärtigt eller på ett sätt som är obarmhärtigt. Det är en sak att tala om barmhärtighet, och en annan sak att leva barmhärtighet. Med en liten omskrivning av den helige aposteln Jakobs ord (Jak 2:14-17) skulle vi kunna säga: Barmhärtighet utan gärningar är död. Så enkelt är det. Det som gör barmhärtigheten levande är en ständig dynamik som strävar efter att gå ut och möta dem som lever i andliga och materiella svårigheter. Barmhärtigheten har ögon att se med, öron att höra med, händer som kan lyfta upp igen...”

Att se andras lidanden
”Vårt dagliga liv erbjuder oss möjligheten att med våra händer vidröra många av de strävanden som berör de fattigaste och allra mest utsatta människorna. Vi ombeds att ha den särskilda uppmärksamhet som tillåter oss att se det lidande och den nöd som många av våra bröder och systrar lever i. Ibland bevittnar vi situationer av dramatisk fattigdom, och det verkar som om de överhuvudtaget inte berör oss. Allt fortsätter som förut. Detta leder till en likgiltighet som efter en tid blir till ett hycklande och utan att vi riktigt inser det så leder det till en slags andlig slöhet som bedövar vår själ och som gör vårt liv fruktlöst.”

 “Det finns så många aspekter utav den barmhärtighet som Gud visar oss! På samma sätt finns det så många ögon som vänds mot oss för att vi ska visa dem barmhärtighet. De som i sina egna liv har fått erfara Faderns barmhärtighet kan inte förbli likgiltiga inför sina bröders behov. Jesu lära tillåter inga undanflykter: ’Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig’ (Matt 25:35-36). Du kan inte vända dig bort från en människa som är hungrig, hon måste få mat. Jesus säger oss detta. Barmhärtighetsgärningarna är inte teoretiska idéer utan konkreta vittnesbörd. De manar oss att rulla upp våra skjortärmar och göra något för att lindra vår nästas lidande.”

En kärlekens kreativitet
”På grund utav förändringarna i vår globaliserade värld så har vissa former av materiell och andlig fattigdom mångdubblats. Låt oss därför ge kärleken utrymme så att den kan få finna nya sätt att handla. På detta sätt kommer barmhärtigheten att bli allt mer konkret. Det är därför nödvändigt att vi förblir vaksamma väktare så att vi i mötet med den fattigdom som har orsakats av vällfärdskulturen inte låter den kristna blicken försvagas och bli oförmögen att fokusera på det som är allra viktigast. Vad innebär det att fokusera på det allra viktigaste? Det betyder att fokusera på Jesus och att se Jesus i de hungriga, i de fängslade, i de sjuka, i de nakna, i dem som saknar arbete och som behöver kunna försörja sin familj. Att se Jesus i dessa människor är vad Jesus ber oss om! Varför är detta så viktigt? Eftersom detta är det sätt som Jesus ser mig, och alla oss, på.”