Ny bok om Jacques Maritain – en filosof för vår tid

I maj gav Catholica förlag ut diakon Erik Kennet Pålssons nya biografi om den franske filosofen Jacques Maritain (1882-1973). I boken tecknas ett vackert porträtt av en mycket speciell man. Som unga filosofistudenter plågades Jacques och hans hustru Raïssa Maritain av livets synbara meningslöshet. Ingenstans i det tidiga 1900-talets filosofi eller intellektuella liv kunde de finna en grund som bar. De beslutade sig därför, om de inte kunde finna någon mening med livet, för att tillsammans begå självmord.

Men i sitt sökande efter sanning och mening så fann den ateistiske Jacques och den judiska Raïssa ett svar. De fann den Katolska Kyrkan. Efter att de hade döpts så vigde de sina liv åt att söka sanningen i ljuset av Kyrkans ledning genom bön och studier. Jacques upptäckte medeltidsfilosofen Thomas av Aquino, en upptäckt som många menar innebar startskottet för den moderna neothomismen. I en liten kommunitet tillsammans med Raïssas syster Vera ordnar de thomistiska studiecirklar och intresset för Jacques arbete ökar allt mer över hela världen.

Maritain är kanske särskilt betydelsefull eftersom han återintroducerar Thomas av Aquinos filosofiska koncept in i 1900-talets filosofi, koncept som den Katolska Kyrkan bland annat använder sig av för att beskriva transubstantionen. Maritains storhet ligger dock inte bara i att han återintroducerar den thomistiska filosofin, utan kanske främst i att han har en enastående förmåga att tillämpa denna filosofi på sin egen samtids stora frågor.

Trots att Jacques Maritain är en stor intellektuell profil i Europa så är han ändå relativt okänd i Sverige. Det är därför mycket värdefullt att diakon Erik Kennet Pålsson introducerar Jacques Maritain för den svenska läsarkretsen. Han var en man med stor personlig integritet, vilket innebär att det från vissa tider av hans liv tycks finnas mycket litet biografiskt material om honom. Detta medför att boken bitvis upplevs som aningen tunn för att vara en biografi, men detta uppvägs av diakonens fantastiska förmåga att klä Maritains filosofiska termer i en naturlig och vacker svensk språkdräkt.