Påven i Gyumri: Lita på Gud

Påven Franciskus firade mässan i morse på Vartanànstorget i staden Gyumri. Katholikos Karekin II deltog. Efter läsningarna Jes 61: 1-4 och Luk 1:57-58, 67-79 predikade påven:

“De uråldriga ruinerna skall byggas upp, det sedan länge förfallna sättas i stånd” (Jes 61:4) Kära systrar och bröder, profeten Jesaias ord som vi har lyssnat till har förverkligats på dessa platser. Vi tackar Gud för allt som är återuppbyggt här efter jordbävningens ödeläggelse.

Påven talade om vad Herren ber oss att bygga våra liv på och föreslog tre stabila fundament på vilka vi outtröttligt kan bygga upp det kristna livet.

Det första är minnet. En nåd att be om är att kunna få tillbaka minnet om vad Herren har gjort i oss och för oss. Gud glömmer inte bort oss, Han har utvalt oss, älskat, kallat och förlåtit oss. Det finns händelser i våra liv som vi minns. Men det finns ett annat minne, sa påven, och det är folkets minne eftersom ett folk har precis som varje person ett minne. Här vände sig påven direkt till armenierna: Minnet av ert folk är mycket gammalt och värdefullt. I era röster återljuder de visa helgonens, i era ord återljuder orden hos dem som har skapat ert skriftspråk för att förkunna Herrens Ord, i era sånger blandas historiens suckar och glädje. Detta får er säkerligen att känna Guds närvaro: Han har inte lämnat er ensamma. Även i förfärliga svårigheter har Herren besökt ert folk (jfr Luk 1,68). Han har sett er trohet till Evangeliet, ert offer för tron och alla som har vittnat även på livets bekostnad att Guds nåd är mer värd än livet (Ps 63:4). Det är fint för er att tacksamt minnas att den kristna tron har blivit ert folks andning och hjärtat av ert minne, sa påven.

Det andra av de tre stabila fundamenten att bygga det kristna livet på är tron som påven också sa är framtidshoppet och vandringens ljus. Påven sa att det alltid finns en fara för att man ser tron som något gammalmodigt för att om det arkivieras tappar den sin transformerande kraft, sin livfulla skönhet och sin öppenhet för alla. Det gör oss gott att varje dag förnya vårt möte med Gud. Påven vände sig särskilt till ungdomar, att inte vara rädda för att säga Ja! Gud känner oss och älskar oss verkligen och vill befria våra hjärtan från rädslans och stolthetens tyngd.

Det tredje fundamentet är den barmhärtiga kärleken - Guds kärlek som man ger vidare. Påven sa att det är genom välgörenheten som kyrkans ansikte föryngras och blir attraktivt. ”Konkret kärlek är den kristnes visitkort” sa påven. Vi är kallade bygga och renovera gemenskapens väg och aldrig tröttna på att bygga enande broar. Troende ska alltid föregå med gott exempel genom att samarbeta med varandra i ömsesidig respekt och dialog, för att "den enda möjliga rivaliteten bland Herrens lärjungar är att se vem som kan erbjuda mest kärlek!" sa påven som här citerade Johannes Paulus II.

Påven sa att Gud har sin boning där det finns kärlek och särskilt där man med mod och medkänsla tar hand om de svaga och fattiga. Kristna får inte slås ned av svårigheter utan vara tillgängliga och öppna och redo att tjäna Gud. Det behövs människor av god vilja, rättvisare samhällen där alla kan leva ett värdigt liv och först och främst ett arbete med en skälig ersättning, sa påven.

Men hur ska man då bli barmhärtig frågar sig påven och föreslår att vi låter oss inspireras av den armeniska kyrkoläraren Gregorios av Narek. Påven sa att han är en livets mästare som skriver att vi inte ska stänga in oss i oss själva när vi utsätts för elände och skador och i stället ärligt öppna oss för och lita på Gud.