Påven i Armenien "Det armeniska folkmordet invigde ett katastrofalt sekel"

Efter fredsbönen i den Apostoliska Katedralen i Etchmiadzin, återvände påven Franciskus till huvudstaden Yerevan för att möta landets president och auktoriteter i presidentpalatset där ha i sitt andra tal i Armenien talade om förföljelser och krig, idag liksom i det förgångna och han nämnde det armeniska folkmordet, Metz Yeghérn, det stora onda, som man i Armenien kallar försöket att förinta landets folk för drygt 100 år sedan. 

Påven tackade presidenten för inbjudan, som han fick för ett år sedan då presidenten besökte Vatikanen i samband med att man i en gudstjänst i Peterskyrkan firade det 100-årsminnet av det tragiska armeniska folkmordet 1915. Vid det firandet deltog även Karekin II, Catholicos av hela Armenien,  Aram I av Kilikien och Nerses Bedros XIX, armenisk katolsk patriark av Kilikien, som nyligen har avlidit.

”Vid det tillfället firades hundraårsminnet av Metz Yeghérn, "den stora onda", ett angrepp mot ert folk som medförde att en stor skara personer dog. Tyvärr var denna tragedi, detta folkmord, det första i en sorgligt serie av katastrofer under det senaste århundradet, som var möjliga genom förvrängda rasrelaterade, ideologiska eller religiösa motiveringar, som förmörkade sinnena på plågoandarna så till den grad att man planerade att förinta hela folk. Det är sorgligt, både i det här fallet liksom i de andra, att se hur stormakterna vände bort blicken och såg åt ett annat håll.”

Påven sa att han ”hyllar det armeniska folkets förmåga att, upplysta av evangeliets ljus, vid de mest tragiska ögonblick av deras historia, alltid finna sin styrka i Kristi kors och uppståndelse, och resa sig på nytt med värdighet . Det är ett tecken på djupet på er kristna tro.”

”Efter att ha sett de skadliga effekter som hat, fördomar och den ohämmade önskan om herravälde ledde till under det senaste århundradet, vill jag uttrycka mitt mest innerliga hopp om att mänskligheten ska lära sig av dessa tragiska erfarenheter, och agera med ansvar och visdom för att undvika risken att återgå till sådana fasor. Må alla sträva efter dialog och konstant söka fred, i de internationella konflikterna, för att uppnå varaktiga avtal.”

Påven underströk den katolska kyrkan vilja att samarbeta aktivt med alla som bryr sig om civilisationens öde, och värnar om den mänskliga personens rättigheter och respekt, särskilt för andliga värden, ”vars betydelse och mening besmutsas av att man använder sig av religionen för att främja krig, förtryck och våldsam förföljelse, och utnyttjar och manipulerar Guds heliga namn”.

Påven Franciskus påminde om att ”kristna idag, kanske ännu mer än vid tidpunkten för de första martyrerna, på vissa ställen upplever diskriminering och förföljelse för det blotta faktum att de bekänner sin kristna tro.” Och han beskrev följderna som följderna som migration av hela folk.

”Det armeniska folket har upplevt dessa situationer, de känner väl till lidande och förföljelse, men de bevarar inte bara minnet av tidigare sår utan även den anda som möjliggjorde för att alltid börja om igen”, sa påven och menade att ”detta är ett dyrbart bidrag till det internationella samfundet.”

Avslutningsvis påpekade påven att det i år är 25-årsdagen av Armeniens självständighet och han uppmanade till att ta till vara på möjligheter till att främja landets civila och sociala utveckling, och eftersom Armeniens historia är starkt knuten till den kristna identiteten sa påven att den identiteten inte vill hindra utan snarare gynna statens sunda laicitet, religionsfrihet och respekt för minoriteter. ”Med sina begränsade personresurser vill den katolska kyrkan i Armenien bidra till samhällets utveckling, särskilt inom hälsovård och utbildning.”

”Må Gud välsigna och beskydda Armenien, ett land som är upplyst av tron, av martyrernas modet och hoppet som är starkare än något lidande.”