Påven i Sankta Marta: ”Glädjen är den kristnes ID-kort!”

”En kristen kan inte leva utan glädje,” sa påven Franciskus i sin predikan i Sankta Marta på måndagen. Trots alla svårigheter i livet, förklarade påven, så vet den kristne att han kan lita på Jesus och finna sitt hopp i honom. Den helige fadern påminde även dem som deltog i Mässan om att inte låte rikedomar bli det viktigaste i deras liv, eftersom detta i slutändan kommer leda till sorg.

Kristna lever i glädje och förundran över Jesu Kristi Uppståndelse, sa påven. I sin predikan utgick den helige fadern ifrån måndagens första läsning från 1 Pet och han sa att även om vi är prövade så kan vi aldrig förlora glädjen över att Gud ”återlöste oss genom Kristus och gav oss hopp.”

Vi kan få vandra mot detta ”hopp”, fortsatte påven, som ”de första kristna beskrev som ett ankare i himmelen.” Även vi, kan ”få ta repet och gå dit upp,” till ”hoppet” som ger glädje.

”En kristen är en glädjens man eller kvinna. En man eller kvinna var hjärta är fyllt utav glädje. Det finns ingen kristen som inte är glad!” Du kanske kan få höra att det finns många sådana kristna, varnade påven, men ”de är inte kristna! De säger att de är det, men de är det inte! De saknar något.!

”Det kristna ID-kortet är glädje, Evangeliets glädje. Glädjen över att ha blivit utvald av Jesus, räddad av Jesus, återlöst av Jesus. Glädjen över hoppet om att Jesus väntar på oss. Den glädje som, även när vi måste bära detta livets kors och prövningar, uttrycks på ett annat sätt: genom friden och vissheten över att Jesus alltid är med oss.”

”Den kristne,” fortsatte påven Franciskus, ”växer i glädjen genom att lita på Gud. Gud minns alltid sitt förbund.” Och å sin sida ”så vet den kristne att Gud minns honom, att Gud älskar honom, att Gud vandrar med honom, att Gud väntar på honom. Och detta är glädje.”

Den helige fadern fortsatte sedan med att tala om måndagens evangelietext om Jesu möte med den rike unge mannen. Denne unge man, sa påven, ”kunde inte öppna sitt hjärta för glädjen utan valde sorgen,” ”för han ägde mycket.”

”Han var fastkedjad vid sin egendom! Jesus förklarade för oss att ingen kan tjäna två Herrar, man måste antingen tjäna Gud eller tjäna rikedomen. Rikedomar är inte onda i sig självt, men att förslavas av rikedomen, det är ondskefullt. Den rike unge mannen gick sorgsen därifrån… Han rynkade pannan och gick dyster sin väg. När vi i våra församlingar, i våra gemenskaper, i våra institutioner finner människor som säger att de är kristna och som vill vara kristna men som är ledsna, då är något fel. Vi måste hjälpa dem att finna Jesus, att övervinna deras sorg, så att de kan få glädja sig över Evangeliet. Så att de kan få erfara Evangeliets sanna glädje.”

”Glädje och förundran:” detta är vad den kristne känner när han ställs inför Guds uppenbarelse och kärlek och när hans ”känslor har rörts upp av den Helige Ande,” tillade påven Franciskus, som sedan betonade Jesu besvikelse när han sa till apostlarna att den unge mannen inte kunde följa honom eftersom han var alltför fäst vid sina rikedomar. När apostlarna då frågade Herren, ’vem kan då bli räddad?’ så svarade Herren: ”För människor är det omöjligt, men för Gud är alltid möjligt.”

Kristen glädje är alltså förmågan att inte vara fäst vid det världsliga och det ”kan endast ske genom Guds kraft, genom den Helige Andes styrka.”

Biskopen av Rom avslutade sedan sin predikan denna morgon genom att be att Herren ”ska ge oss nåden att förundras över hans närvaro, inför alla de andliga skatter som han ger oss, och att han tillsammans med denna förundran må ge oss glädje, våra livs glädje, och att våra hjärtan må vara fyllda av frid även när vi ställs inför många svårigheter. Må han skydda oss från att söka lyckan i det som tillslut kommer att ge oss sorg, det som lovar mycket men som inte ger oss något!”