Påvens Angelus "Vi är skapade till Treenighetens avbild, till enhet och kärlek"

På den första söndagen efter Pingsdagen firar den katolska kyrkan den heliga Treenigheten, och vid tolvslaget, då påven Franciskus bad Angelus med de troende på Petersplatsen gjorde han en reflektion över dagens text ur Johannesevangeliet i vilken Jesus strax före sitt lidande och sin död, beskrev relationen mellan honom, Fadern och den Helige Anden, för sina lärjungar. ”Jesus vill försäkra dem om att han inte kommer att överge dem, eftersom hans uppdrag förlängs av den Helige Ande”, sa påven.

”Jesus uppenbarar vad detta uppdrag innebär. Först av allt, leder den Helige Anden oss att förstå de många saker som Jesus själv ännu inte har sagt (jfr Joh 16:12). Det rör sig inte om nya eller särskilda läror, utan om en fullständig förståelse av allt som Sonen har hört från Fadern och som lärjungarna har lärt sig (jfr v. 15). Den Helige Anden leder oss i de nya situationerna med blicken på Jesus och samtidigt öppna för händelser och för framtiden. Han hjälper oss att vandra i historien fast rotade i evangeliet och med dynamisk trohet till våra traditioner och seder.”

"Men Treenighetens mysterium talar även om vår relation med Fadern, Sonen och den Helige Ande. Genom dopet, har den Helige Ande placerat oss i hjärtat och Guds liv, som är en gemenskap i kärlek. Gud är en "familj" av tre personer som älskar varandra så mycket att de formar en enhet. Denna "gudomliga familj" är inte sluten i sig själv, den är öppet, den kommunicerar i skapelsen och i historien och har trätt in i världen för att kalla alla att ansluta sig till den. Treenighetens horisont är en gemenskap som omfattar oss alla, och uppmuntrar oss att leva i kärlek och broderlig gemenskap, säkra på att där det finns kärlek, där är Gud.”

”Det faktum att vi är skapade till Guds avbild och likhet kallar oss till att se oss själva som varelser-i-förhållande och leva våra personliga relationer med andra med ömsesidig respekt och osjälvisk kärlek”, sa påven och menade alla relationer, men särskilt de inomkyrkliga relationer som så gör kyrkan till en ikon av Treenigheten.

”Jungfru Maria, som med ödmjukhet accepterade Faderns vilja och födde Sonen av den Helige Ande, må hon som Treenighetens spegel stärka vår tro på detta mysterium, för att sedan förkroppsliga det genom våra kärleksfulla val och attityder.”