Påvens predikan i Sankta Marta "Låt Fadern leda er till Jesus!"

”Ett hjärta som är öppet för Gud, kan acceptera det "nya" som den Helige Anden kommer med." Detta konstaterades påven Franciskus under sin predikan på tisdagsmorgonen under mässan i Sankta Martas kapell klockan sju.

Underverk, mirakulösa tecken, ord som aldrig har hörts tidigare, och sedan som följd den ständiga frågan: ’Är du Messias?’ Påven började sin predikan, med den orubbliga skepsis som judarna visade Jesus, och som framgår av dagens evangelietext.

Frågan - ”Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.” (Joh 10, 24) - de skriftlärdas och fariséernas fråga som upprepas flera gånger i olika former, beror huvudsakligen på ett blint hjärta. En blind tro, som Jesus själv beskriver för sina åhörare: "Ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får” (v. 26). Att bli en del av Guds flock är en nåd, men det är nödvändigt med ett tillgängligt hjärta:

”’Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand’ (v. 27-28). De här fåren har studerat för att följa Jesus, men betyder det att de trodde? Nej. ’Vad min fader har gett mig är större än allt annat’ (v.29) Det är Fadern som ger fåren till herden – Fadern som lockar hjärtana till Jesus.”

De skriftlärdas och fariséernas hjärtan är hårda. De ser de underverk Jesus utför men vägrar att erkänna honom som Messias. Det är ett drama, som fortsätter ända till Golgata. Ja, i själva verket fortsätter det efter uppståndelsen, när man föreslår soldaten att erkänna att han somnade för att beskylla lärjungarna för att ha stulit Kristi kropp. Inte ens vittnesbördet från de som bevittnade uppståndelsen förändrar ståndpunkten hos de som vägrar tro. Detta får konsekvenser. "De är föräldralösa", sa påven Franciskus, ”eftersom de har förnekat sin fader":

"Dessa lagens lärare har stängt sina hjärtan, de såg sig själva som sina herrar, men i själva verket var de föräldralösa, eftersom de inte hade en relation till Fadern. Visst talade de om sina fäder, om Abraham, om patriarkerna... – de talade om dem, men som om de vore avlägsna gestalter. I deras hjärtan var de föräldralösa, de levde som föräldralösa, och de föredrog det istället för att låta Fadern dra dem till sig. Detta är dramat om deras slutna hjärtan.”

”Tvärtom”, sa påven med hänvisning till den första läsningen ur Apostlagärningarna, nådde nyheten till Jerusalem om att många hedningar öppnade sig för tron tack vare apostlarnas förkunnelse. Lärjungarna hade nått Fenicien, Cypern och Antiokia . Nyheten som först skrämde lärjungar, visar vad det innebär att ha ett hjärta som är  öppet till Gud. Ett hjärta likt Barnabas, som sändes till Antiokia för att kontrollera ryktena, inte blev upprörd över hedningarnas omvändelser. Detta för att Barnabas "accepterade det nya" och lät Fadern leda honom till Jesus:

"Jesus inbjuder oss att vara hans lärjungar, men för att vara det måste vi låta Fadern leda oss till honom. Det är den ödmjuke sonens bön: ”Fader, led mig till Jesus. Fader låt mig lära känna Jesus". Då sänder Fadern den Helige Anden att öppna upp våra hjärtan och leda oss till Jesus. En kristen som inte låter Fadern leda honom till Jesus är en föräldralös kristen. Vi har en Fader, vi är inte föräldralösa.”