Påven Wojtylas sista audiens: ”Idag är det onsdag och jag reser mig upp!”

Den 2 april 2005 gick påven Johannes Paulus II bort. I år inföll 11-årsdagen av han bortgång med firandet av den Gudomliga Barmhärtigheten, som han själv instiftade.

Kardinal Angelo Comastri berättar i en intervju med Vatikanradion om påvens död:

”Det var den 30 mars 2005, den sista onsdagen i hans liv. Alla visste att påvens tillstånd hade försämrats så vi var lite oroliga och vi bad alla av denna anledning.”  

Men det var onsdag, dagen för påvens allmänna audiens. Strax före tolv på dagen när kardinalen satt i sitt kontor fick han veta att fönstret till påvens lägenhet var öppet. Han gick snabbt till Petersplatsen och på tolvslaget såg han påven visa sig i fönstret. Påven lyckades inte säga någonting men höjde sin högra hand och gjorde ett stort korstecken som en hälsning till kyrkan och världen.

Efteråt fick kardinalen veta vad som hade hänt samma morgon. Precis när Johannes Paulus II vaknade sa han till syster Tobiana och fader Stanislaw Dziwisz: ”Idag är det onsdag". Men de ägnade ingen särskild tanke åt det. Efter en liten stund upprepade han det: ”Idag är det onsdag” och de ignorerade hans ord igen. Klockan 10 sa han med mer tyngd i orden: ”Idag är det onsdag och jag reser mig upp!” Naturligtvis blev de rädda över detta beslut och försökte avråda honom. Men påven var orubblig: "Idag är det onsdag och jag reser mig upp, för att folket kommer och jag vill inte svika dem”.

Kardinal Comastri liknar påven Johannes Paulus II:s vittnesbörd som två lampor: förlåtelsens och sanningens – som båda kommer av barmhärtigheten.

Kardinalen talar om påvens förmåga att förlåta: ”Tänk att genast efter attentatet, då påven låg i en blodpöl, sa han så snart han återfick medvetandet: ’Jag förlåter brodern som sköt mig’. Att kalla Ali Agca en broder i denna stund kräver ett stort mod, en god tro och ett vacker vittnesbörd. När påven hade återhämtat sig organiserade han inte demonstrationer, protester eller hämnd utan bara bön. Bön och förlåtelse. Här ser man katolicismens vackra ansikte”.

Sedan talar kardinal Comastri om sanningens lampa: Påven Woytyla ”lät denna lampa lysa över tre fantastiska encyklikor och många tal. Encyklikorna Veritatis Splendor, Evangelium Vitae och Fides et Ratio. Johannes Paulus II ropade ut sanningen, eftersom sanningen är i barmhärtighetens tjänst. För att synden är det onda och gör ont. Och vi glömmer inte bort att den barmhärtige Jesus har sagt: Jag har kommit för syndarna, för att omvända dem.”