Sarah förtydligar: Präster måste inte tvätta fötter på kvinnor i skärtorsdagens mässa

Präster är inte skyldiga att tvätta fötterna på kvinnor under mässan på skärtorsdagen. Förtydligandet kommer från kardinal Robert Sarah, prefekten vid Kongregationen för gudstjänstliv och sakramentsförvaltning.

Varje biskop eller präst "har rätt att besluta i enlighet med sitt eget samvete, och i enlighet med Herrens syfte i instiftandet av denna högtid."

Kardinal Sarahs förtydligande är ett svar på en uppenbar skillnad mellan den 6:e januaris dekret för mässan Cena Domini, och åtföljande förklaringsnot av sekreteraren vid Kongregationen för gudstjänstliv, ärkebiskop Arthur Roche.

Dekretet säger att "pastorer kan [possint] välja en liten grupp av de troende som representerar variation och enhet i varje del av Guds folk" och att "sådana små grupper kan [potest] bestå av män och kvinnor."

I den förklarande noten kan man uppfatta att ärkebiskop Roche manar till att välja blandade representanter för Guds folk. Han skriver: "Det är upp till prästerna att välja en liten grupp av personer som är representativ för hela Guds folk - lekmän, präster, gudsvigda, gifta, singel, friska, sjuka, barn, ungdomar och äldre - och inte bara en kategori eller ett tillstånd."

Kardinal Sarahs förtydligande kommer efter det att biskopar och präster har uttryckt sin oro över det nya dekretet att tvätta kvinnors fötter under mässan.

Innan fottvagningsriten förändrades av Pius XII som la in den i mässan på skärtorsdagen, kunde kvinnors fötter tvättas, men endast av andra kvinnor, och ceremonin ägde rum utanför mässan. Det reviderade dekretet är inte bindande, och ingen präst eller biskop är skyldig att tvätta fötterna offentligt på kvinnor på skärtorsdagen, fottvagningsriten i sig själv är frivillig även den.

Jesuitpater Joseph Fessio, som är grundare av Ignatius Press, uttrycker sin skepsis över att tillåtelser ofta missförstås som krav: "Självklart bör det klargöras att detta är ett tillstånd, inte ett krav," säger han. ”Man noterar redan att det här tillståndet behandlas som ett krav. Fottvagningsriten är inte obligatorisk någonsin, I den kanoniska rätten anges fortfarande Duodecim viri – 12 män – inte Duodecim homines, människor.

”Prototypen är den sista måltiden där Jesus tvättar fötterna på sina lärjungar, inte människor som valts slumpmässigt från folkmassorna, utan apostlarna, och han säger till dem att tvätta varandras fötter. Det vill säg ordinerade präster sinsemellan. Det finns inte många historiska belägg på denna praxis. Vi vet att påven på 1100-talet tvättade fötterna på diakoner. Efter konciliet i Trent fram till 1955, fanns inte fottvagningsriten under mässan.

Pater Fessio avslutar med att säga att tjäna sin nästa och att vara ödmjuk hör varje kristen till. Men det historiska ursprunget är att Jesus tvättade fötterna på sina 12 apostlar, och vill man göra gesten mer "inkluderande" än Jesus själv gjorde, trasslar man till den historiska bilden."