Moder Teresa av Calcutta

Moder Teresa föddes som Anjezë Gonxhe Bojaxhiu den 26 augusti 1910. Hennes födelsestad Skopje tillhörde vid den tiden det Ottomanska Riket men är idag huvudstaden i Makedonien. Som barn var hon fascinerad av berättelser om missionärer och hon var snart övertygad om att även hon var kallad till att viga sitt liv åt att tjäna Kyrkan.

Hon trädde först in i Loretosystrarna och tog namnet ”Teresa.” Där levde hon i nästan tjugo år och ägnade sig främst åt undervisning på olika platser runt om Calcutta.

Men vid en tågresa år 1946 förändrades hennes liv. När hon reste mellan Calcutta och Darjeeling upplevde hon det som hon senare beskrev som en ”kallelse i kallelsen.” Hon hade länge varit bekymrad över den fruktansvärda fattigdomen i Calcutta och plötsligt kände hon sig kallad att tjäna de fattigaste av de fattigaste och att under detta arbete även leva nära dem. För att kunna göra detta studerade hon grundläggande sjukvårdskunskap och öppnade sedan sin första skola 1949. Ett år senare fick hon tillstånd från Vatikanen att grunda en ny religiös orden, Barmhärtighetsmissionärerna.

Orden växte snabbt, och består idag av 4 000 systrar som driver sjukhus, boenden för hemlösa,  barnhem och skolor över hela världen.

Moder Teresa var inte rädd för att utsätta sig själv för fara för att kunna hjälpa andra. Bland annat är hon berömd för att ha genomdrivit ett tillfälligt eldupphör mellan Israel och Palestina under slaget om Beirut 1982. Elduppehållet gjorde det möjligt att rädda 37 barn från ett sjukhus där striderna var som allra intensivast.

1979 belönades moder Teresa med Nobels fredspris för att sitt arbete. Hon tog emot det, men 1979 är hittills det enda år som banketten med kungahuset närvarande har ställts in. Moder Teresa vägrade nämligen att delta i det festliga överflödet och ordnade istället en middag för 2 000 hemlösa i Calcutta.

Trots allt som hon uträttade under sitt liv så kämpade moder Teresa ofta mot svåra tvivel. Hon kände sig skild från Gud och kunde inte finna honom i sitt liv. De som personligen kände Moder Teresa och som har vittnat om henne under helgonförklaringsprocessen har jämfört hennes känslor, som hon kallade ”mörker” med Jesu rop på korset, ”Min Gud! Min Gud! Varför har du övergivit mig?”

Efter moder Teresas död 1997 påbörjades omedelbart arbetet för hennes saligförklaring och man fick dispens från de fem år som vanligtvis krävs innan processen kan påbörjas. Den helige påven Johannes Paulus II saligförklarade henne 2002 efter att ha erkänt ett mirakel där en ung indisk kvinna hade blivit botad från en tumör genom moder Teresas förbön. Det mirakel som nu har bekräftats för hennes helgonförklaring är helandet av en brasiliansk man som led av fler tumörer. Efter att mannens församlingspräst hade bett om moder Teresas förböner tillfrisknade mannen mirakulöst.