Hela påvens katekes - Barmhärtighet 8. Barmhärtighet och makt

Under det extraordinära jubelåret fokuserar påven Franciskus sin trosundervisning på den gudomliga Barmhärtigheten. Onsdagen den 24 februari talade påven Franciskus om hur barmhärtigheten kan ändra historiens gång. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt.

Vi fortsätter katekeserna om barmhärtigheten i bibeln. Den talar ofta om mäktiga män och kungar som är ”upphöjda” och om deras arrogans och övergrepp. Rikedom och makt kan vara bra för det gemensamma bästa, om man låter dem tjäna de fattiga och alla, med rättvisa och nästankärlek. Men alltför ofta används de som ett privilegium, i egoism och maktmissbruk, förvandlas de till redskap för korruption och död. Det är vad som sker i berättelsen om Navots vingård i Första Konungabokens tjugoförsta kapitel, som vi skall se närmare på idag.

Denna text berättar att kungen i Israel, Achav, vill köpa en vingård som tillhör en man som heter Navot, för vingården gränsar till kungapalatset. Hans förslag verkar rimligt och rentav generöst, men i Israel fick man inte sälja jord. Tredje Mosebok föreskriver: ”Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig” (3 Mos 25:23). Jorden är helig för den är en gåva från Herren, och som sådan skall den bevaras som ett tecken på Guds välsignelse från den ena generationen till den andra och som garanti för allas värdighet. Därför förstår man varför Navot svarar nej: “Herren förbjude att jag skulle låta dig få vad jag ärvt av mina fäder!” (1 Kung 21:3).

Kung Achav reagerar med bitterhet och vrede på detta avslag. Han känner sig förorättad – han är kungen, den mäktige -, och hans härskarmyndighet har minskats, och han har inte kunnat tillfredsställa sitt habegär. Hans hustru Isebel var en hednisk drottning som uppmuntrat avgudadyrkan och lät döda Herrens profeter, och när hon ser honom så nedslagen beslutar hon att ingripa. Hon talar till kungen med ord som visar hennes ondska: ” Nu får du visa vem som regerar i Israel! Stig upp och ät och var vid gott mod. Jag skall se till att du får jisreeliten Navots vingård” (vers 7). Hon betonar kungens prestige och makt, som hon menar ifrågasätts av Navots avslag. Hon ser makten som något absolut, och därför blir varje kungens önskan en order. Den store kyrkofadern Ambrosius har skrivit en liten bok om denna berättelse. Den heter ”Navot” och är bra att läsa under fastan. Den är bra och konkret.

Detta är vad Jesus har i åtanke när han säger: “Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav” (Matt 20:25-27). Om man tappar bort tjänandets dimension, förvandlas makt till arrogans och blir makt och förtryck. Det är just vad som sker i berättälsen om Navots vingård. Drottning Isebel beslutar skrupelfritt att göra sig av med Navot och förverkligar sin plan. Hon förvrider lagen för att ge ett lögnaktigt sken: i kungens namn sänder hon brev till de äldste och de förnämsta i staden och befallde att falska vittnen skulle anklaga Navot offentlgit för att ha smädat Gud och kungen, ett brott som bestraffades med döden. Om Navot är död kan kungen lägga beslag på hans vingård. Och detta är inte bara en berättelse från forntiden, det händer också idag, att mäktiga utnyttjar de fattiga för att få mer pengar. Det är berättelsen om slavhandel och om fattiga som arbetar svart och med låg lön för att göra de mäktiga rika. Det är berättelsen om korrumperade politiker som bara vill ha mer och mer. Därför sade jag att det är bra att läsa Ambrosius bok om Navot, för den är högaktuell.

Så går det när man utövar auktoritet utan respekt för livet, utan rättvisa, utan barmhärtighet. Maktlystnaden blir till girighet som vill äga allt. Hos profeten Jesaja finns en intressant text. Herren varnar för girigheten hos rika jordägare som bara vill ha mer hus och jord. Profeten Jesaja säger:

“Ve er som samlar hus efter hus

och lägger åker till åker,

tills ingen mark finns kvar

och ni ensamma äger landet!” (Jes 5:8).

Och profeten Jesaja var ingen kommunist! Men Gud är större än människors smutsiga knep. I sin barmhärtighet sänder han profeten Elia för att hjälpa Achav att omvända sig. Gud ser detta brott och knackar på hos Achavs hjärta, och kungen ställs så inför sin synd, förstår, ödmjukar sig och ber om förlåtelse. Det vore bra om också vår tids mäktiga utsugare gjorde detsamma! Herren accepterar hans ånger; men en oskyldig har dödats, och den skuld som begåtts får oundvikliga följder. Det onda man begått efterlämnar smärtsamma spår, och människornas historia visar dessa sår.

Också i detta fall ser man att barmhärtigheten är den kungsväg man måste följa. Barmhärtigheten kan hela sår och ändra historien. Den är starkare, detta är Achavs förebild. Vi känner dess makt när vi minns att Guds oskyldige son har kommit och blivit människa för att omintetgöra det onda med sin förlåtelse. Jesus Kristus är den sanne kungen, men hans makt är helt annorlunda. Hans kungatron är korset. Han är inte en kung som dödar, utan en som tvärtom ger liv. Han går alla till mötes, särskilt de svagaste, besegrar ensamheten och dödens öde som synden leder till. Med sin närhet och ömhet leder Jesus Kristus syndarna till nådens och förlåtelsens rum. Och detta är Guds barmhärtighet.