Pater Cantalamessa: ”Andra Vatikankonciliet hjälper oss att förstå vem den Helige Ande är”

Det påvliga hushållets predikant talade om att vi inte får glömma bort den Helige Andes plats i liturgin, eftersom han är den Person i Treenigheten som är närmast oss.

På fredagen av den första veckan i fastetiden höll det påvliga hushållets predikant, franciskanpater Raniero Cantalamessa, sin predikan för fastan 2016. Predikan hölls i Redemptoris Mater kapellet i det apostoliska palatset, och på första parkett satt påven Franciskus.

Under advent predikade pater Cantalamessa om den dogmatiska konstitutionen om Kyrkan, Lumen Gentium, från det Andra Vatikankonciliet. Predikanten för det påvliga hushållet talade denna gång om ett annat dokument ifrån konciliet, närmare bestämt konciliets konstitution om den heliga liturgin, Sacrosanctum Concilium. Temat för predikan var ”Tillbedjan i ande och sanning.”

Pater Cantalamessa började med att förtydliga att dokumenten från det Andra Vatikankonciliet inte är något innovativt, utan att det är en naturlig fortsättning av Kyrkans levande tradition. ”Tradition är som musik,” sa pater Cantalamessa. ”Vad för slags melodi skulle det vara om den stannade på en ton och fortsatte att repetera denna ton i all oändlighet? Det är vad som händer när en cd-skiva har blivit repad, och vi vet hur det låter.”

En ny förståelse av den Helige Ande
”Den helige Johannes XXIII ville att konciliet skulle bli som ’en ny Pingst’ för Kyrkan. Den bönen besvarades på åtminstone en punkt. Efter konciliet var det en Helige Andes väckelse. Den Helige Ande är inte längre ”den okända Personen” i Treenigheten. Kyrkan blev klarare medveten om hans närvaro och handlande,” sa pater Cantalamessa. Bland annat tog sig detta uttryck i många nya kommuniteter och gemenskaper, och en förnyad livskraft för hela Kyrkan.

”Om det finns ett område där Kyrkans teologi och liv har berikats under de 50 åren sedan konciliet så är det tveklöst vad gäller den Helige Ande. Alla de största kristna gemenskaperna har på senare tid bekräftat uttrycket som myntades av Karl Barth om ’den tredje artikelns teologi.’ Den tredje artikelns teologi är en teologi som inte slutar med trosartikeln om den Helige Ande, utan som börjar där,” fortsatte pater Cantalamessa. Den Helige Ande har, trots att han inte själv alltid har talats så mycket om, format hela den kristna trosläran. ”Det var i själva verket genom den Helige Andes ljus som apostlarna upptäckte vem Jesus verkligen är och vad han uppenbarar om Fadern. Kyrkans nuvarande trosbekännelse är perfekt, och ingen skulle någonsin drömma om att ändra på den. Men den reflekterar slutresultatet av tron, inte vägen som leder dit. Med hänsyn till de förnyade evangelisations ansträngningarna så är det dock mycket viktigt för oss att vi även känner till vägen som leder till tron, och inte bara de slutliga formuleringarna i trosbekännelsen som vi har lärt oss utantill.” Precis detta har det Andra Vatikankonciliet hjälpt oss med, att förstå vem den Helige Ande verkligen är.

Den Helige Andes plats i liturgin
När vi talar om liturgin, anmärkte pater Cantalamessa, så talar vi sällan om den Helige Ande. Men Uppenbarelseboken påminner oss om att vi inte får fastna i tanken på att liturgin är något mellan Kristus och hans brud Kyrkan, och glömma bort den Helige Anden. I det tjugoandra kapitlet läser vi att ”Anden och Bruden säger ’Kom’” (Upp 22:17) till Herren Jesus Kristus. Men även Jesus själv har talat om detta i Johannesevangeliets fjärde kapitel, där han säger till den samaritiska kvinnan: ”Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning” (Joh 4:23).”

Kyrkofäderna kan hjälpa oss att förstå vad det innebär att tillbe i Anden. Den helige Basilius skriver: ”Vägen till kunskap om det gudomliga stiger från en Ande genom den ende Sonen till den ende Fadern. [Och omvänt,] naturlig godhet, inneboende helighet och kunglig värdighet sträcker sig från Fadern genom den Enfödde till Anden.” På så sätt, förklarar pater Cantalamessa, förstår vi att allting kommer ifrån Fadern, går igenom Sonen och når oss genom den Helige Ande. När skapelsen återvänder till sin Skapare så sker det omvänt, med början i Anden, genom Jesus Kristus och slutar med den Helige Ande. ”Som vi kan se handlar det därför inte om att favorisera en eller en annan av de tre Personerna i Treenigheten,” understryker pater Cantalamessa, ”utan om att bevara Treenighetens dynamik i liturgin.”

Den Helige Ande förnyar och ger liv till alla liturgiska intryck, eftersom att ge liv är vad Anden gör. ”Vi upptäcker särskilt den oehörda betydelsen av den Helige Ande i vårt böneliv när bönen blir till en ansträngning och kamp. Anden blir då vår ’svaga’ böns styrka, vår livlösa böns ljus. Han blir helt enkelt vår böns själ,” sa pater Cantalamessa. ”Allt detta sker genom tro. Det räcker för mig att tänka och säga, ’Fader, du har gett mig Jesu Ande, och formar mig därför till ’en Ande’ med Jesus. Jag läser denna psalm, jag firar denna heliga mässa, eller jag är helt enkelt här i tystnad i din närvaro. Jag vill ge dig samma ära och glädje som Jesus skulle ha gett till dig om han fortfarande var här på jorden och bad till dig.”