Påven till Mexikos Gudsvigda: Se upp för frestelsen att ge upp

På tisdagen den 16 februari under sin apostoliska resa i Mexiko inledde påven Franciskus sin dag med att resa från Mexiko City till Morelia i landets centrala del. Väl där reste påven i sin öppna påvebil till en stadium med sittplatser för 20 000 personer och som var fullsatt, även på mittplanen. Längs hela vägen från flygplatsen stod folkmassor för att få se påven och ropa ut sin glädje över hans besök i staden. När han kom in i stadium tog Mexikos Gudsvigda, präster och seminarister emot honom med stort jubel, sång och musik. Så firades mässan med mycket sång och musik, denna tisdag första veckan i fastan. I sin predikan sa påven:

"Det finns ett talesätt som lyder 'Säg mig hur du ber och jag ska säga dig hur du lever. Säg mig hur du lever och jag ska säga dig hur du ber’ för att genom att visa mig hur du ber lär jag mig att upptäcka den levande Guden och genom att visa mig hur du lever, lär jag mig att tro på Gud som ber. För att vårt liv berättar om bönen och bönen berättar om vårt liv. Man lär sig att be precis som man lär sig att gå, prata och lyssna. Böneskolan är livets skola och livets skola är platsen där vi lär oss att be.”

Påven berättade här kort om sin egen erfarenhet för de Gudsvigda och seminaristerna, som han hänvisade till Paulus ord i apostlagärningarna 1:5: Seminarister har ofta kommit till honom med frågan hur de ska be och han svarar att de ska fortsätta att be som de gjorde hemma med mamma och mormor och så sakteliga utveckla sin bön, som allt annat här i livet.

Påven talade om hur Jesus visade sina lärjungar livets mysterium och vad det betydde att vara Guds barn, genom att äta, sova, hela, predika och be. Han bjöd in dem att ta del av hans personliga liv så att de fick röra Hans kropp och se Gud - Fader vår. Påven sa att det inte fanns något rutinmässigt när Jesus bad Fader vår utan att bönen var full av liv.

Påven sa att de Gudsvigda först och främst är kallade att säga Fader vår och han påminde om Paulus ord i Första Koriniterbrevet 9:16 ‘Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet!’ för att, att evangelisera är inte en ära utan en nödvändighet. Påven underströk: “Ve oss om vi inte följer detta” och sa: vad är vår mission om inte att säga ‘Fader vår’ med våra liv.

Påven sa att vi dagligen säger ‘och inled oss icke i frestelse’ i bönen och frågade sig vilka frestelser vi kan inledas i: “våld, korruption, droghandel, förakt för människans värdighet, likgiltighet inför lidande och instabilitet?” Påven sammanfattade att detta handlar om frestelsen att ge upp – djävulens favoritord: Ge upp.

En uppgivenhet som förlamar oss och hindrar oss att gå före och visa vägen, sa påven, och som hindrar oss att förkunna och prisa. En uppgivenhet som hindrar oss att ta risker och förändra saker och ting.

Påven talade eldigt vidare om staden Morelias första biskop, missionären som kallades Tata Vasco och  ‘spanjoren som blev indian’. Han hjälpte Purhépechas-indianerna ut ur deras svåra verklighet, som han själv beskrev som ”sålda, trakasserade och luffare som fick samla soporna som kastades på marken”. Smärtan över sina bröders lidande ledde till bön och sedan till konkreta svar. Indianerna gav honom namnet Tata Vasco, som på deras språk betyder pappa, berättade påven och avslutade:

“Låt oss inte falla för frestelsen att glömma bort våra föregångare, som med sina liv har lärt oss att säga: Fader vår”.