Påven emeritus visar vägen för en åldrandes andlighet

Det är tre år sedan påven Benedictus XVI avsade sig sitt påvliga uppdrag. En epokgörande handling som man nu kan se i ljuset av Barmhärtighetens Jubelår.

Ordförande för det Påvliga Familjerådet msgr. Vincenzo Paglia ser avgången som en kärleksfull gest gentemot kyrkan och ödmjuk inför dess stora mysterium och att påven Benedictus lät sig vägledas av den Helige Ande. Msgr. Paglia säger att kyrkans dimension av Guds barmhärtighet drev påven till sin avgång – kärleken till kyrkan. Han ser det som en välsignelse att påven Franciskus ville gå genom Peterskyrkans heliga port tillsammans med påven emeritus.

Msgr. Paglia tror också att påven emeritus på så sätt öppet ville visa alla att jubileet handlar om djup tro men att han lever året i en andlig dimension i bön och att detta är ett fantastiskt exempel hur man kan leva sina sista livsår: i bön och meditation och med ett öppet hjärta för den universella kyrkan och hela världen. Msgr. Paglia tycker att påven emeritus visar på ”åldringens andlighet”.

Påven Benedictus XVI sa vid firandet av den gudomliga barmhärtigheten år 2010: ”Barmhärtigheten är kärnan i evangeliets budskap - det är Guds namn.” Msgr. Paglia påminner om att den helige Johannes XXIII sa i samband med Konciliet: ”Tiden är kommen för barmhärtigheten”. Påven Paulus VI talade om Konciliet som den barmhärtiga samariten gentemot vår döda värld och även där handlar det om Guds barmhärtighet som ödmjukar sig. Den heliga Johannes Paulus II skrev till och med en encyklika om detta förutom att han instiftade Barmhärtighetens söndag efter Påsk. Påven Benedictus XVI  skrev sin första encyklika om kärleken: ”Deus caritas est”. Msgr. Paglia säger att temat barmhärtighet är en röd tråd hos påvarna sedan Johannes XXIII för att ge nystart till det nya seklet.