"Var barmhärtiga lärjungar som inte överger syndarna" Påvens Angelus

När påven Franciskus klev fram till sitt fönster i det apostoliska palatset på söndagen klockan 12 var det fler pilgrimer än vanligt som väntade på honom. I dessa dagar vallfärdar fler än vanligt till Rom, då de två stora helgonen Padre Pia av Pietralcina och Leopoldo Mandic’ reliker är i stan. Påven reflekterade under dagens Angelus över den kristna kallelsen att vara "människofiskare".

Söndagens evangelietext ur Lukasevangeliet berättar om när Jesus kallade sina första lärjungar (Luk 5,1-11). Påven sa: ”Kallelsen ägde rum mitt i vardagen. Det fanns några fiskare på stranden av den Galileiska sjön, som gjorde rent näten efter en natt utan fångst. Jesus satte sig i båten och bad Simon, som kallas Petrus, att ro ut ett litet stycke. Sen började han predika Guds Ord för folkskaran som hade samlats. När Jesus hade talat färdigt sa han till Simon Petrus att ro ut på djupt vatten och kasta näten. Petrus som kände till Jesu under och kraften i hans ord, svarade: "Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.” (v. 5). Denna hans tillit gjorde honom inte besviken – näten blev så fulla av fisk att de var nära att brista.”

”Inför denna extraordinära händelse, greps fiskarna av en stor bävan. Simon Petrus föll inför Jesu fötter och sa: " ”Lämna mig, Herre, jag är en syndare.” (v. 8). Miraklet hade övertygat honom om att Jesus är inte bara var en fantastisk lärare, vars ord är sanna och kraftfulla, utan att han är Herren, Gud. Denna närvaro väcker i Petrus en stark känsla av att vara ovärdig och liten. Ur mänsklig synvinkel, tror han att det måste vara ett stort avståndet mellan syndaren och helgonet. I själva verket leder hans syndiga tillstånd till att Herren inte lämnar honom, liksom en läkare inte lämnar en människa som är sjuk.

”Jesu svar till Simon Petrus är lugnande och bestämt: " Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.” (v. 10). Återigen besvarar fiskaren från Galileen, Jesu ord med sin tillit, och han lämnar allt och följer honom som har blivit hans Mästare och Herre. Likaså gjorde Jakob och Johannes, som arbetade med  Simon Petrus. Detta beskriver logiken i Jesu mission och i kyrkans mission: att söka upp, att "fånga" män och kvinnor. Det handlar inte om proselytism, utan om att ge de tillbaka sin fulla värdighet och frihet, genom syndernas förlåtelse. Detta är kärnan i kristendomen: att sprida Herrens förnyande och frivilliga kärlek, med en attityd som präglas av acceptans och barmhärtighet i mötet med alla, så att de får uppleva Guds ömhet och livets fullhet.”

Här sa påven att han särskilt tänkte på ”biktfäder, som är de första som förmedlar Guds barmhärtighet genom att följa Jesu exempel, som de två helgonen Leopoldo Mandic och Padre Pio gjorde.

Dagens evangelium utmanar oss", avslutade påven Franciskus. "Litar vi verkligen på Herrens ord? Eller låter vi oss nedslås av våra misslyckanden? Under Barmhärtighetens Jubelår är vi kallade att trösta dem som känner sig som ovärdiga syndare inför Herren och som låter sig nedslås av sina synder. Vi måste använda Jesu ord: ”Var inte rädda Faderns barmhärtighet är större än era synder! Den är större, var inte rädda!". Må Jungfru Maria, Guds Moder, hjälpa oss att förstå vad det är att vara Jesu lärjunge, och att följa honom i hans fotspår: den gudomlig nådens spår som ger nytt liv till alla.