Påven träffar medlemmar från Padre Pios bönegrupper

På lördagsmorgonen höll påven Franciskus en särskild audiens på Petersplatsen för medlemmarna i Padre Pios bönegrupper. Till och med den 11 februari kan helgonets reliker vördas i Peterskyrkan, och många av medlemmarna i bönegrupperna har därför kommit till Rom för att göra detta.

Outtröttlig biktfader och de förtrycktas beskyddare
Den helige Pius av Pietralcina, som är mest känd som den helige Padre Pio, var en kapucinfader  som redan under sin livstid var världsberömd som en mystiker och undergörare. Han var även en outtröttlig biktfader och arbetade för de fattiga, sjuka och förtryckta.

I samband med sitt arbete för att förnya de kristnas kärlek och uppskattning till bikten, Försoningens Sakrament, har påven Franciskus själv bett att Padre Pios reliker skall föras till Rom, tillsammans med relikerna ifrån en annan stor kapucin biktfader, den helige Leopold Mandic. I det meddelande som den helige fadern hade förberett inför mötet med Padre Pios bönegrupper så reflekterade han över hur Padre Pio genom sin hängivenhet som biktfader blev ett levande tecken på Faderns omsorg, som vill hela såren som vår synd har orsakat, upprätta våra hjärtan och fylla dem med frid. ”Den helige Pius tröttnade aldrig på att välkomna människor och på att lyssna till dem. Han tröttnade aldrig på att ge sin tid och energi för att sprida väldoften ifrån Herrens förlåtelse,” sa påven.

Bönegrupperna
Padre Pios bönegrupper startades i mitten av 1900-talet av helgonet själv. Idag finns de över hela Italien, och även på många platser i övriga världen. Påven Franciskus tackade alla dem som hade kommit till Rom för detta särskilda tillfälle. Han sa även till dem att bön är Kyrkans största styrka och att vi aldrig får förlora vanan att be, eftersom Kyrkan bär frukt endast när hon likt jungfru Maria och apostlarna som ”höll ihop under ständig bön” (Apg 1:14).

Påven Franciskus uppmuntrade medlemmarna av bönegrupperna att fortsätta försöka efterlikna Padre Pio genom att vara bönens apostlar och genom att hjälpa de sjuka och nödlidande, och därigenom fortsätta att visa på den stora kärleken som bygger upp Kyrkan när de kristna uppriktigt strävar efter att utföra de kroppsliga och andliga barmhärtighetsgärningarna.