Påvens predikan i Sankta Martas kapell "Be om ödmjukhet likt Johannes Döparen"

På fredagen firade påven Franciskus som varje vardag mässan i Sankta Martas kapell i Vatikanen inför en liten skara troende. I dagens predikan talade påven Franciskus om Johannes Döparen, som under sitt liv hade förberett folket för Messias ankomst, men som slutade sitt liv halshuggen i en mörk cell, ensam, dömd av en drottnings hämndlystna hat och en kungs feghet.

Den sista profeten

Men "Gud vinner" även så här, sa påven Franciskus, efter att under predikan ha läst Johannes Döparens slut:

"Johannes Döparen. "Den största man född av kvinna" - så läser man i kanoniseringen av Johannes Döparen. Men denna formel är inte en påves uttryck, det är så Jesus kallar honom. Denna man är den största man född av kvinna. Det största helgonet: så kanoniserade Jesus honom. Han hamnade i fängelse, halshöggs, och i hans sista ord  finns uppgivelse. "När Johannes lärjungar fick reda på det kom och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav". Så slutar "den största man född av kvinna". En stor profet. Den sista av profeterna. Den enda som fick se Israels hopp."

Den störstes plåga

Påven Franciskus tar med åhörarna till Johannes fängelsecell, till honom som var  rösten som ropade i öknen och döpte folkmassorna i namnet på den som skulle komma, och nu inte bara fastkedjade i fängelset utan kanske även sliten av prövningar.

"Led han i fängelset? Torterades han av en inre tvivel: ”Kanske hade jag fel? Denna Messias är inte som jag trodde att Messias skulle vara ... ". Och han sände sina lärjungar att be Jesus: "Men berätta, berätta sanningen: är det du som ska komma?", hans tvivel plågade honom. "Misstog jag mig i förkunnelsen? Har jag bedragit folket?". Denne mannens lidande och inre ensamhet ... "Jag måste bli mindre, mindre till själen, till kroppen.... i allt ...".

Ödmjuk ända "till slutet"

"Bli mindre, mindre, mindre – så var Johannes Döparens liv", upprepade påven Franciskus. "En stor man som inte drevs av att nå egen ära, utan att förkunna Guds ära" och vars liv slutar i prosaisk anonymitet."

Men med denna inställning banade han vägen för Jesus, som på liknande sätt "dog i ångest, ensam, utan lärjungar":

"Det gör oss gott att läsa denna passage av evangeliet, Markusevangeliets sjätte kapitel. Läs detta avsnitt, för att se hur Gud vinner. Guds vägar är inte som människornas. Be Herren om ödmjukhetens nåd, Johannes Döparens ödmjukhet, utan att ge oss själva förtjänster och meriter. Och framför allt, be om nåden att Jesus alltid växer i våra liv och att vi förminskas, och hamnar längst ner, i slutet."