2016-01-23 11:25:00

Påvens katekes under böneveckan för kristen enhet


Vi har lyssnat till den bibeltext som i år leder vår reflexion under böneveckan för kristenhet från den 18 till den 25 januari. Detta stycke ur Petrus första brev har valts ut av en ekumenisk grupp i Lettland på uppdrag av Kyrkornas världsråd och Påvliga rådet för kristen enhet.

Mitt i den lutherska domkyrkan i Riga står en dopfunt från 1100-talet, den tid då Lettland kristnades av den helige Meinard. Den dopfunten är en vältalig symbol för att trons ursprung erkänns av alla kristna i Lettland, katoliker, lutheraner och ortodoxer. Detta är ursprung är vårt gemensamma dop. Det andra vatikankonciliet säger att ”dopet utgör enhetens sakramentala band mellan alla dem som återfötts av det” (Unitatis redintegratio, 22). Petrus första brev vänder sig till den första generationens kristna för att göra dem medvetna om den gåva de fått i dopet och vad det innebär. Under denna bönevecka är också vi inbjudna att återupptäcka allt detta, och att göra det tillsammans, och så överskrida våra splittringar.

Att ha dopet gemensampt betyder först och främst att vi alla är syndare och att vi alla behöver räddas, återlösas och befrias från det onda. Det är denna negativa aspekt som Första Petrusbrevet kallar “mörker” när han det säger: “Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus”. Detta är erfarenheten av döden, som Kristus har gjort , och som symboliseras i dopet av att man sänks ned  vattnet för att sedan åter stiga upp, i en symbol för återuppståndelsen till nytt liv i Kristus. När vi kristna säger att vi har det enda dopet gemensamt säger vi att vi alla – katoliker, protestanter och ortodoxer – har erfarenheten gemensamt att kallas från det obarmhärtiga och förfrämlingande mörkret till mötet med den levande Guden, som är full av barmhärtighet. Alla får vi tyvärr erfara egoism, som skapar splittring, stängning, förakt. Att börja om från dopet är att återfinna källan till barmhärtigheten, källan till hopp för alla, för ingen är utesluten från Guds barmhärtighet.

Att vi har denna nåd gemensamt skapar ett oupplösligt band mellan oss kristna, så att vi på grund av dopet verkligen kan betrakta varandra som syskon. Vi är verkligen Guds heliga folk, även om vi, på grund av våra synder, ännu inte är ett helt enat folk. Guds barmhärtighet, som verkar i dopet, är starkare än våra splittringar. I den mån vi tar emot barmhärtighetens nåd blir vi allt mer Guds folk helt och fullt, och vi förmår allt mer förkunna för alla hans underbara gärningar, till att börja med genom att att helt enkelt vittna som syskon om enheten. Vi kristna kan förkunna för alla evangeliet kraft genom att beömda oss om att utföra gärningar av kroppslig och andlig barmhärtighet tillsammans. Och detta är ett påtagligt vittnesbörd om enhet oss kristna emellan: protestanter, ortodoxer, katoliker.

Till sist, kära bröder och systrar, har alla vi kristna genom dopets nåd tagit emot barmhärtighet från Gud och tagits emot i hans folk. Vi alla, katoliker, ortodoxer och protestanter, utgör ett kungligt prästadöme och ett heligt folk. Det betyder att vi har ett gemensamt uppdrag, nämligen att föra vidare den barmhärtighet vi mottagit till andra, med början hos de fattigaste och mest övergivna. Låt oss be under denna bönevecka att alla vi Kristi lärjungar skall förstå hur vi kan arbeta tillsammans för att föra ut Faderns barmhärtighet till hela jorden. 








All the contents on this site are copyrighted ©.