Påven Franciskus predikar om biskoparnas kallelse och uppmuntrar oss att be för dem

Biskopens uppgifter är att be och att förkunna Jesu uppståndelse. Om biskopen låter sin tid upptas av annat än bön och förkunnelsen av Evangeliet så lider Guds folk, sa påven Franciskus i sin predikan i Sankta Marta på fredagsmorgonen.

Fredagens evangelietext (Mark 3:13-19) talade om varför Jesus utvalde de tolv apostlarna ”som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna.” Dessa tolv, sa påven Franciskus, ”är de första biskoparna.”

Efter Judas Iskariots död så valdes Mattias i ”Kyrkans första biskopsvigning.” Påven påpekade särskilt att ”biskoparna är grundpelarna som bär upp Kyrkan” och som är kallade att vittna om Jesu uppståndelse:

”Det är vårt ansvar som biskopar att vara vittnen: vittnen till att Jesus lever, till att Jesus är uppstånden, till att Jesus vandrar med oss, till att Jesus räddar oss, till att Jesus gav sitt liv för oss, till att Jesus är vårt hopp, till att Jesus alltid välkomnar oss och förlåter oss. Vittna. Vårt liv måste vara detta: ett vittnesbörd. Vi måste vara sanna vittnen till Kristi uppståndelse.”

Biskopar har två jobb: att be och att predika

”Biskopens första uppgift är att vara tillsammans med Jesus i bön,” sa påven Franciskus. ”Bön: detta är biskopens första uppgift. Den andra uppgiften är att vara ett vittne, vilket innebär att predika. Predika frälsningen som vår Herre Jesus har gett oss. Dessa två uppgifter är inte enkla, men det är precis därför som de är Kyrkans grundpelare. Om dessa pelare försvagas för att biskopen inte ber, ber väldigt lite eller glömmer bort att be, eller för att biskopen inte proklamerar evangeliet utan istället sysselsätter sig med annat, då försvagas och lider Kyrkan, Guds folk.”

”Kyrkan kan inte fungera utan biskopen,” sa påven. Att be för våra biskopar är därför en ”kärlekens plikt, en vördnadens plikt som barnen rätteligen ger till Fadern, en syskonens plikt så att familjen kan förbli förenad i sitt vittnesbörd om den levande och uppståndne Jesus Kristus.”

”Be för oss biskopar: även vi har svagheter”

Påven uppmuntrade alla som lyssnade till hans predikan att ”be för oss biskopar, för även vi är syndare. Även vi har svagheter. Även vi riskerar att sluta som Judas, som även han hade utvalts till en av Kyrkans grundpelare. Även vi riskerar att inte be, att föra annat istället för att förkunna Evangeliet och driva ut demoner… Be, så att biskoparna kan få vara vad Jesus önskade, så att vi alla vittnar om Kristi uppståndelse. Guds folk ber för sina biskopar. I varje Mässa så ber vi för biskopen. Vi ber för Petrus, ledaren för biskopskollegiet, och vi ber för vår lokala biskop. Men detta är inte tillräckligt: vi nämner hans namn, ofta i förbigående, och går sedan vidare. Be för biskopen med ditt hjärta! Be Herren: Herre, ta hand om min biskop. Ta hand om alla biskopar. Ge oss biskopar som är sanna vittnen - biskopar som ber och biskopar som hjälper oss genom sin förkunnelse och förståelse av Evangeliet, så att vi kan få förtrösta på att du Herre är levande och att du är hos oss.”